1David rådgjorde med överbefälen och underbefälen och med alla furstarna.
2Sedan sade David till hela Israels församling: ”Om ni samtycker och om det är från HERREN vår Gud, låt oss då sända bud åt alla håll till våra övriga bröder över hela Israels land och dessutom till prästerna och leviterna i deras städer med betesmarker, att de ska samlas hos oss.
3Låt oss flytta vår Guds ark till oss, för under Sauls tid frågade vi inte efter den.”
4Hela församlingen svarade att man skulle göra så, för alla tyckte att förslaget var gott.
5David samlade då hela Israel, från Shihor i Egypten ända dit där vägen går till Hamat, för att hämta Guds ark från Kirjat-Jearim.
6David drog med hela Israel upp till Baala, till Kirjat-Jearim som tillhör Juda, för att därifrån föra upp HERREN Guds ark, hans som tronar på keruberna och efter vilken den hade sitt namn.
7De satte Guds ark på en ny vagn och förde bort den från Abinadabs hus. Det var Ussa och Ajo som körde vagnen.
8David och hela Israel dansade inför Guds ansikte av all kraft till sånger och harpor, lyror, tamburiner, cymbaler och trumpeter.
9Men när de kom till Kidons tröskplats räckte Ussa ut sin hand för att ta tag i arken, eftersom oxarna snavade.
10Då upptändes HERRENS vrede mot Ussa, och han slog honom för att han räckt ut sin hand mot arken, så att han föll ner död där inför Gud.
11Men David blev upprörd därför att HERREN hade brutit ner Ussa. Han kallade den platsen Peres-Ussa, som den heter än i dag.
12David greps den dagen av sådan fruktan för Gud att han sade: ”Hur skulle jag våga föra Guds ark till mig?”
13Därför flyttade inte David in arken till sig i Davids stad, utan tog den avsides till gatiten Obed-Edoms hus.
14Och Guds ark blev kvar i Obed-Edoms hus och hans familj i tre månader. Och HERREN välsignade Obed-Edoms hus och allt han ägde.