Bible

1 Vad ska vi då säga att Abraham, vår far, har uppnått efter köttet? 2 För om Abraham blev rättfärdig genom gärningar, då har han något att berömma sig av. Men inte inför Gud. 3 För vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet. 4 Men för den som har gärningar räknas lönen inte av nåd, utan som något man har förtjänat. 5 Men den som inte har gärningar, utan tror på honom som rättfärdiggör den ogudaktige, honom räknas hans tro till rättfärdighet. 6 Så uttalar också David sin saligprisning över den människa som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar: 7 Saliga är de vilkas överträdelser är förlåtna och vilkas synder är överskylda. 8 Salig är den man som Herren inte tillräknar synd. 9 Gäller nu den saligprisningen bara de omskurna eller också de oomskurna? Vi säger ju att tron blev räknad Abraham till rättfärdighet. 10 Hur blev den då honom tillräknad? När han var omskuren, eller när han var oomskuren? Inte som omskuren, utan som oomskuren. 11 Och han fick omskärelsens tecken som ett sigill på rättfärdigheten genom tron, som han hade redan som oomskuren. För att han så skulle vara fader till alla oomskurna som tror, så att rättfärdighet skulle tillräknas också dem. 12 Likaså far till de omskurna, för dem som inte bara är omskurna, utan också för dem som vandrar i spåren av den tro som vår far Abraham hade som oomskuren. 13 För löftet att han skulle bli världens arvinge gavs inte Abraham eller hans efterkommande genom lagen, utan genom trons rättfärdighet. 14 För om de som är av lagen är arvingar, så har tron blivit betydelselös och löftet upphävt. 15 Lagen framkallar ju vrede. För där ingen lag finns, där finns inte heller någon överträdelse. 16 Därför är det av tro, för att det ska vara av nåd, och löftet stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för den som är av lagen, utan också för den som är av Abrahams tro, han som är allas vår far – 17 som det står skrivet: Jag har satt dig till en far för många folk – inför Gud som han trodde på, honom som gör de döda levande och kallar på det som inte är till, som om det var till. 18 Där inget hopp fanns trodde han med förhoppning om att han skulle bli far till många folk, som det var sagt: Så ska din säd bli. 19 Och han var inte svag i tron och han tänkte inte på sin egen redan döda kropp – han var då omkring hundra år gammal – och inte heller på Saras döda moderliv. 20 Och han tvivlade inte på Guds löfte med otro, utan var stark i tron och gav Gud äran, 21 och var fullt övertygad om att vad Gud hade lovat, det var han också mäktig att hålla. 22 Och därför räknades det honom till rättfärdighet. 23 Men att det tillräknades honom skrevs inte bara för hans skull, 24 utan också för vår skull, som ska få det tillräknat. Vi som tror på honom som uppväckte Jesus, vår Herre, från de döda, 25 han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.