1Och jag såg när Lammet bröt ett av sigillen och jag hörde en av de fyra varelserna säga med en röst som åskan: Kom och se.
2Och jag såg, och se, en vit häst, och den som satt på den hade en båge, och åt honom gavs en segerkrans, och han drog ut segrande och för att segra.
3Och när han bröt det andra sigillet, hörde jag den andra varelsen säga: Kom och se.
4Då kom en annan häst ut som var röd, och åt honom som satt på den blev det givet att ta bort freden från jorden, så att de skulle slå ihjäl varandra. Och ett stort svärd gavs åt honom.
5Och när han bröt det tredje sigillet, hörde jag den tredje varelsen säga: Kom och se. Och jag såg, och se, en svart häst, och han som satt på den hade en vågskål i sin hand.
6Och jag hörde en röst mitt ibland de fyra varelserna säga: Ett mått vete för en denar, och tre mått korn för en denar, och oljan och vinet får du inte skada.
7Och då han bröt det fjärde sigillet, hörde jag den fjärde varelsens röst säga: Kom och se.
8Och jag såg, och se, en blekgrön häst. Och han som satt på den hette Döden, och dödsriket följde med honom. Och åt dem gavs makt över fjärdedelen av jorden, till att döda med svärd och med hungersnöd och med död och genom de vilda djuren på jorden.
9Och när han bröt det femte sigillet, såg jag under altaret deras själar, som hade blivit slaktade för Guds ords skull och för det vittnesbörd som de hade.
10Och de ropade med hög röst och sa: Herre, du som är helig och sann. Hur länge dröjer du med att döma och utkräva hämnd för vårt blod på dem som bor på jorden?
11Och åt var och en av dem gavs en vit dräkt, och de blev tillsagda att de skulle vila ännu en liten tid, till dess antalet hade blivit fullt av deras medtjänare och bröder, som skulle bli dödade liksom de själva.
12Och jag såg när han bröt det sjätte sigillet, och se, det blev en stor jordbävning, och solen blev svart som en sorgdräkt, och månen blev som blod.
13Och himlens stjärnor föll ner till jorden, som när ett fikonträd fäller sina omogna fikon, när det skakas av en kraftig vind.
14Och himlen försvann som när en bokrulle rullas ihop och alla berg och öar flyttades från sina platser.
15Och kungarna på jorden och stormännen och de rika och befälhavarna och de mäktiga, och alla slavar och alla fria gömde sig i hålor och i bergsklyftor,
16och sa till bergen och klipporna: Fall över oss och göm oss för hans ansikte som sitter på tronen och för Lammets vrede.
17För hans vredes stora dag har kommit och vem kan då bestå?