Matthew 8— RFBNT

¹När han gick ner från berget, följde mycket folk honom.

²Och se, där kom en spetälsk man och tillbad honom och sa: Herre, om du vill, kan du göra mig ren.

³Då räckte Jesus ut handen och rörde vid honom och sa: Jag vill, bli ren. Och genast blev han ren från sin spetälska.

⁴Och Jesus sa till honom: Se till att du inte talar om detta för någon, men gå bort och visa dig för prästen och offra den gåva som Mose har befallt, till ett vittnesbörd för dem.

⁵När Jesus kom in i Kapernaum, gick en officer fram till honom och bad honom,

⁶och sa: Herre, min tjänare ligger lam där hemma och har svåra plågor.

⁷Då sa Jesus till honom: Jag ska komma och bota honom.

⁸Officeren svarade och sa: Herre, jag är inte värdig att du går in under mitt tak, men säg endast ett ord, så blir min tjänare frisk.

⁹För även jag är en människa som står under andras befäl, och jag har soldater under mig själv, och jag säger till den ene: Gå, och han går, och till den andre: Kom, och han kommer, och till min tjänare: Gör det, och han gör så.

¹⁰När Jesus hörde detta, förundrade han sig och sa till dem som följde honom: Sannerligen säger jag er: Inte ens i Israel har jag funnit en så stor tro.

¹¹Men jag säger er, att många ska komma från öster och väster och sitta till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket.

¹²Men rikets barn ska bli utkastade i det yttersta mörkret. Där ska vara gråt och tandagnisslan.

¹³Sedan sa Jesus till officeren: Gå, och så som du trodde, ska det ske dig. Och i samma stund blev hans tjänare frisk.

¹⁴Sedan när Jesus kom in i Petrus hus, såg han att hans svärmor låg sjuk i feber.

¹⁵Då rörde han vid hennes hand, och febern lämnade henne, och hon stod upp och tjänade dem.

¹⁶När det blev kväll, förde de till honom många som var besatta av onda andar. Och han drev ut andarna med sitt ord och botade alla som var sjuka,

¹⁷för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja, som sa: Han tog på sig våra svagheter, och våra sjukdomar bar han.

¹⁸När Jesus såg de stora folkskarorna omkring sig, befallde han att man skulle fara över till andra sidan.

¹⁹Då kom en skriftlärd fram och sa till honom: Mästare, jag vill följa dig vart du än går.

²⁰Då sa Jesus till honom: Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget ställe där han kan vila sitt huvud.

²¹Och en annan av hans lärjungar sa till honom: Herre, tillåt mig att först gå bort och begrava min far.

²²Men Jesus sa till honom: Följ mig, och låt de döda begrava sina döda.

²³Sedan steg han i båten, och hans lärjungar följde honom.

²⁴Och se, det blåste upp till full storm på sjön så att vågorna sköljde över båten. Men han sov.

²⁵Då gick hans lärjungar fram och väckte honom, och sa: Herre, rädda oss! Vi går under!

²⁶Då sa han till dem: Varför är ni rädda, ni klentrogna? Sedan reste han sig upp och talade strängt till vindarna och sjön, och det blev alldeles lugnt.

²⁷Men människorna förundrade sig och sa: Vem är han, eftersom både vindarna och sjön lyder honom?

²⁸Därefter, när han kom över till andra sidan, till gergesenernas område, kom två besatta av onda andar emot honom, ut från gravarna. De var så våldsamma att ingen kunde ta sig fram på den vägen.

²⁹Och se, de ropade och sa: Vad har vi med dig att göra, Jesus, Guds Son? Har du kommit hit för att plåga oss i förtid?

³⁰Och långt ifrån dem gick en stor svinhjord och betade.

³¹Då bad de onda andarna honom och sa: Om du driver ut oss, så tillåt oss fara iväg in i svinhjorden.

³²Då sa han till dem: Ge er iväg! Då kom de ut och for in i svinhjorden, och se, hela svinhjorden störtade utför branten ner i sjön och omkom i vattnet.

³³Men de som vaktade dem flydde bort och gick in i staden och berättade alltsammans, och hur det hade gått med dem som var besatta av onda andar.

³⁴Och se, då gick hela staden ut för att möta Jesus, och när de såg honom, bad de att han skulle gå bort från deras område.