Matthew 5— RFBNT

¹När han såg folket, steg han upp på berget, och sedan han hade satt sig, kom hans lärjungar fram till honom.

²Då öppnade han sin mun, undervisade dem och sa:

³Saliga är de som är fattiga i anden, för dem hör himmelriket till.

⁴Saliga är de som sörjer, för de ska bli tröstade.

⁵Saliga är de ödmjuka, för de ska ärva jorden.

⁶Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, för de ska bli mättade.

⁷Saliga är de barmhärtiga, för de ska få barmhärtighet.

⁸Saliga är de renhjärtade, för de ska se Gud.

⁹Saliga är de som skapar frid, för de ska kallas Guds barn.

¹⁰Saliga är de som är förföljda för rättfärdighets skull, för dem hör himmelriket till.

¹¹Saliga är ni, när människorna hånar och förföljer er och lögnaktigt säger allt ont emot er för min skull.

¹²Gläd er och jubla, för er lön är stor i himlen, för så förföljde de profeterna som var före er.

¹³Ni är jordens salt, men om saltet mister sin sälta, med vad ska man då salta? Till inget annat duger det än att kastas ut och trampas ner av människorna.

¹⁴Ni är världens ljus. Inte kan en stad döljas, som ligger på ett berg.

¹⁵Inte heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan på ljusstaken, så att det lyser för alla dem som är i huset.

¹⁶Så låt ert ljus lysa inför människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader, som är i himlarna.

¹⁷Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag kom inte för att upphäva, utan för att fullborda.

¹⁸För sannerligen säger jag er: Förrän himmel och jord förgås, ska inte en minsta bokstav eller en enda prick i lagen förgås förrän allt har skett.

¹⁹Därför, den som upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, ska kallas den minste i himmelriket, men den som håller dem och lär så, ska kallas stor i himmelriket.

²⁰För jag säger er, att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, så ska ni inte alls komma in i himmelriket.

²¹Ni har hört att det blev sagt till dem i forna tider: Du skall inte dräpa, och den som dräper, han blir skyldig under domen.

²²Men jag säger er, att var och en som blir vred på sin broder utan giltigt skäl, han blir skyldig under domen, och den som säger: Ditt dumhuvud till sin broder, han är skyldig inför Stora rådet. Men den som säger: Din dåre, han är skyldig till helvetets eld.

²³Därför, om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att din broder har något emot dig,

²⁴så lämna din gåva där framför altaret, och gå först bort och försona dig med din broder, och kom sedan och offra din gåva.

²⁵Skynda dig att komma överens med din motpart, medan du ännu är med honom på vägen, så att din motpart inte överlämnar dig åt domaren och domaren överlämnar dig åt rättstjänaren och du kastas i fängelse.

²⁶Sannerligen säger jag dig: Du ska inte komma ut därifrån, förrän du har betalat till sista öret.

²⁷Ni har hört att det blev sagt till dem i forna tider: Du skall inte göra hor.

²⁸Men jag säger er: Var och en som med begär ser på en kvinna, han har redan gjort hor med henne i sitt hjärta.

²⁹Och om ditt högra öga förleder dig till synd, så riv ut det, och kasta det ifrån dig. För det är bättre för dig, att en del av din kropp går förlorad än att hela din kropp kastas i helvetet.

³⁰Och om din högra hand förleder dig till synd, så hugg av den, och kasta den ifrån dig. För det är bättre, att en del av din kropp går förlorad än att hela din kropp kastas i helvetet.

³¹Det är också sagt: Den som skiljer sig från sin hustru, han ska ge henne ett skilsmässobrev.

³²Men jag säger er: Var och en som skiljer sig från sin hustru, utom för otukts skull, är orsak till att hon begår äktenskapsbrott, och var och en som gifter sig med den frånskilda begår äktenskapsbrott.

³³Åter har ni hört att det blev sagt till dem i forna tider: Du ska inte svära falskt, utan du ska hålla din ed inför Herren.

³⁴Men jag säger er: Ni ska inte svära alls, varken vid himlen, för den är Guds tron,

³⁵inte heller vid jorden, för den är hans fotpall, inte heller vid Jerusalem, för det är den store Konungens stad.

³⁶Inte heller ska du svära vid ditt huvud, för du kan inte göra ett hårstrå vitt eller svart.

³⁷Utan ert tal ska vara ja, ja, nej, nej. Allt utöver det kommer från den onde.

³⁸Ni har hört att det är sagt: Öga för öga och tand för tand.

³⁹Men jag säger er, att ni inte ska stå emot det onda, utan vem som än slår dig på din högra kind, så vänd också den andra åt honom.

⁴⁰Och om någon vill gå till rätta med dig och ta din livklädnad, så låt honom få din mantel också.

⁴¹Om någon tvingar dig att gå en mil, så gå två med honom.

⁴²Ge åt honom som ber dig, och vänd dig inte bort från honom som vill låna av dig.

⁴³Ni har hört att det är sagt: Du ska älska din nästa och hata din fiende.

⁴⁴Men jag säger er: Älska era fiender, välsigna dem som förbannar er, gör väl mot dem som hatar er, och be för dem som hånar er och förföljer er,

⁴⁵så att ni kan vara barn till er Fader som är i himlarna. För han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.

⁴⁶För om ni älskar dem som älskar er, vad får ni för lön för det? Gör inte också tullindrivarna detsamma?

⁴⁷Och om ni hälsar endast på era bröder, vad gör ni för märkvärdigt med det? Gör inte tullindrivarna det också?

⁴⁸Var därför fullkomliga, såsom er Fader som är i himlarna är fullkomlig.