1Och det hände, att när Jesus hade slutat hela detta tal, sa han till sina lärjungar:
2Ni vet att det är påsk om två dagar. Då ska Människosonen utlämnas för att bli korsfäst.
3Då samlade sig översteprästerna och de skriftlärda och folkets äldste i översteprästens palats. Han hette Kaifas,
4och de planerade att gripa Jesus med list och döda honom.
5Men de sa: Inte under högtiden, för att det inte ska bli upplopp bland folket.
6Då Jesus var i Betania, i Simon den spetälskes hus,
7kom en kvinna fram till honom. Hon hade en alabasterflaska med dyrbar välluktande olja och hällde ut den över hans huvud, där han låg till bords.
8Men när hans lärjungar såg det, blev de förargade och sa: Till vad tjänar detta slöseri?
9För denna olja hade man kunnat sälja dyrt och ge åt de fattiga.
10Men Jesus visste om det och sa till dem: Varför oroar ni kvinnan? För en god gärning har hon gjort mot mig.
11För de fattiga har ni alltid ibland er, men mig har ni inte alltid.
12Då hon hällde ut denna smörjelse över min kropp, gjorde hon det inför min begravning.
13Sannerligen säger jag er: Överallt i hela världen där detta evangelium blir predikat, ska det hon gjorde också bli berättat till minne av henne.
14Då gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, till översteprästerna
15och sa: Vad vill ni ge mig, för att jag ska utlämna honom åt er? Då räknade de upp trettio silvermynt åt honom.
16Och från den stunden sökte han efter tillfälle att förråda honom.
17Men på första dagen i det osyrade brödets högtid kom lärjungarna till Jesus och sa till honom: Var vill du, att vi ska förbereda åt dig att äta påskalammet?
18Då sa han: Gå in i staden till den och den och säg till honom: Mästaren säger: Min stund är nära, hos dig vill jag fira påsk med mina lärjungar.
19Och lärjungarna gjorde som Jesus hade befallt dem och redde till påskalammet.
20När det hade blivit kväll, låg han till bords med de tolv.
21Och medan de åt, sa han: Sannerligen säger jag er: En av er ska förråda mig.
22Då blev de mycket bedrövade och var och en av dem började säga till honom: Herre, det är väl inte jag?
23Då svarade han och sa: Den som tillsammans med mig doppade handen i skålen, han ska förråda mig.
24Människosonen går visserligen bort, såsom det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd. Det hade varit bättre för den människan, att han aldrig hade blivit född.
25Men Judas, som förrådde honom, tog då till orda och sa: Rabbi, det är väl inte jag? Han sa till honom: Du sa det.
26Men när de åt, tog Jesus brödet och välsignade det och bröt det och gav åt lärjungarna och sa: Tag och ät. Detta är min kropp.
27Och han tog bägaren och tackade och gav åt dem och sa: Drick alla av den.
28För detta är mitt blod, det nya förbundet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse.
29Och jag säger er: Härefter ska jag inte dricka av denna vinträdets frukt förrän den dag då jag dricker det nytt med er i min Faders rike.
30Och när de hade sjungit en lovsång, gick de ut till Oljeberget.
31Då sa Jesus till dem: I denna natt ska ni alla komma på fall för min skull, för det står skrivet: Jag ska slå Herden, och fåren i hjorden ska bli förskingrade.
32Men när jag har uppstått, ska jag gå före er till Galileen.
33Då svarade Petrus och sa till honom: Även om alla andra kommer på fall för din skull, kommer jag aldrig någonsin på fall.
34Jesus sa till honom: Sannerligen säger jag dig: I denna natt, innan tuppen gal, ska du tre gånger förneka mig.
35Petrus sa till honom: Om jag än måste dö med dig, ska jag ändå inte förneka dig. Detsamma sa också alla de andra lärjungarna.
36Sedan gick Jesus med dem till en plats som kallas Getsemane, och sa till lärjungarna: Sitt här, medan jag går dit bort och ber.
37Och han tog med sig Petrus och Sebedeus två söner och han började bedrövas och ängslas.
38Då sa han till dem: Min själ är bedrövad ända till döds. Stanna här och vaka med mig.
39Och han gick lite längre fram, föll ner på sitt ansikte, bad och sa: Min Fader, om det är möjligt, låt denna bägare gå ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill.
40Och han kom till lärjungarna och fann dem sovande. Då sa han till Petrus: Så ni kunde inte vaka en timme med mig?
41Vaka och be, att ni inte kommer i frestelse. För anden är villig, men köttet är svagt.
42På nytt gick han bort för andra gången och bad, och sa: Min Fader, om denna bägare inte kan tas ifrån mig, utan att jag dricker den, så ske din vilja.
43När han kom tillbaka, fann han återigen att de sov, för deras ögon var tunga av sömn.
44Då lämnade han dem och gick bort på nytt och bad för tredje gången, och sa samma ord.
45Därefter kom han till sina lärjungar och sa till dem: Ni sover nu och vilar er. Se, stunden har kommit, då Människosonen ska överlämnas i syndares händer.
46Res på er, låt oss gå. Se, han som förråder mig är här.
47Och medan han ännu talade, se, då kom Judas, en av de tolv, och med honom en stor folkskara med svärd och påkar, från översteprästerna och folkets äldste.
48Men den som förrådde honom hade gett dem ett tecken, och sagt: Den som jag kysser, han är det, grip honom.
49Och han gick genast fram till Jesus och sa: Var hälsad, Rabbi, och kysste honom.
50Men Jesus sa till honom: Min vän, varför har du kommit? Då gick de fram och grep Jesus och höll fast honom.
51Och se, en av dem som var med Jesus räckte ut handen, drog ut sitt svärd och högg till översteprästens tjänare och högg av hans öra.
52Då sa Jesus till honom: Stick ditt svärd tillbaka i skidan. För alla de som tar till svärd ska dödas med svärd.
53Eller tror du inte att jag nu kan be min Fader, och han skulle genast sända till mig mer än tolv legioner änglar?
54Men hur skulle då Skrifterna uppfyllas, som säger att detta måste ske?
55I samma stund sa Jesus till skaran: Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar för att ta fast mig. Var dag har jag suttit bland er i templet och undervisat, och ni har inte gripit mig.
56Men allt detta har skett för att profeternas Skrifter skulle fullbordas. Då övergav alla lärjungarna honom och flydde.
57Och de som hade gripit Jesus förde honom till översteprästen Kaifas, där de skriftlärda och de äldste hade samlats.
58Men Petrus följde honom på avstånd fram till översteprästens palats och gick in där och satte sig bland tjänarna för att se hur det skulle sluta.
59Och översteprästerna och de äldste och hela Stora rådet sökte efter falskt vittnesbörd mot Jesus, för att kunna döda honom.
60Men de fann inget. Trots att många falska vittnen trädde fram fann de inget. Slutligen kom det fram två falska vittnen
61och sa: Denne har sagt: Jag kan bryta ner Guds tempel och på tre dagar bygga upp det igen.
62Då reste sig översteprästen och sa till honom: Svarar du inget på det som dessa vittnar mot dig?
63Men Jesus teg. Då tog översteprästen till orda och sa till honom: Jag befaller dig under edsplikt inför den levande Guden, att du säger oss om du är Kristus, Guds Son.
64Jesus sa till honom: Du sa det. Men jag säger er: Härefter ska ni se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens skyar.
65Då rev översteprästen sönder sina kläder och sa: Han har hädat. Vad behöver vi fler vittnen till? Se, ni har nu hört hans hädelse!
66Vad anser ni? Då svarade de och sa: Han är skyldig till döden.
67Då spottade de honom i ansiktet och slog honom, och somliga slog honom med handflatorna
68och sa: Profetera för oss, Kristus. Vem var det som slog dig?
69Men Petrus satt utanför på palatsets gård. Och en tjänsteflicka kom fram till honom och sa: Du var också med Jesus från Galileen.
70Men han nekade inför alla och sa: Jag vet inte vad du menar.
71Och när han gick ut genom porten, såg en annan honom och sa till dem som var där: Denne var också med Jesus från Nasaret.
72Då nekade han på nytt och svor med en ed: Jag känner inte den mannen.
73Och efter en stund kom de som stod där fram till Petrus och sa: Sannerligen, du är också en av dem, för ditt uttal avslöjar dig.
74Då började han förbanna sig och svära: Jag känner inte den mannen. Och strax gol en tupp.
75Då kom Petrus ihåg Jesu ord, som han hade sagt honom: Förrän tuppen gal, ska du tre gånger förneka mig. Och han gick ut och grät bittert.