1På den dagen gick Jesus ut från huset och satte sig vid sjön.
2Då samlades så mycket folk hos honom att han steg i en båt och satte sig, medan allt folket stod på stranden.
3Och han talade till dem i liknelser om många saker, och sa: Se, en såningsman gick ut för att så.
4Och när han sådde, föll en del vid vägkanten, och fåglarna kom och åt upp det.
5Och en del föll på stenig mark, där det inte hade mycket jord, och det kom hastigt upp, eftersom det inte hade djup jord.
6Men när solen hade gått upp förbrändes det och vissnade bort eftersom det inte hade någon rot.
7Och en del föll bland törnen, och törnbuskarna växte upp och förkvävde det.
8Men en del föll i god jord och bar frukt, en del hundrafalt, en del sextiofalt och en del trettiofalt.
9Den som har öron till att höra, han må höra!
10Då kom lärjungarna fram till honom och sa: Varför talar du till dem i liknelser?
11Han svarade dem och sa: Därför att det har blivit givet åt er att få veta himmelrikets hemligheter, men åt dem är det inte givet.
12För den som har ska få, och han ska ha i överflöd, men den som inte har, från honom ska tas också det han har.
13Därför talar jag till dem i liknelser, eftersom de ser utan att se, och hör utan att höra, inte heller förstår de.
14Och på dem fullbordas Jesajas profetia, som säger: När n i hör, ska ni höra men inte förstå, och när ni ser, ska ni se men inte inse.
15För detta folks hjärta är förhärdat, och de är tröga att höra med öronen, och sina ögon har de tillslutit, så att de inte ser med ögonen eller hör med öronen eller förstår med hjärtat och vänder om och blir botade av mig.
16Men saliga är era ögon, för de ser, och era öron, för de hör.
17För sannerligen säger jag er, att många profeter och rättfärdiga har längtat efter att se det ni ser, men fick inte se det, och höra det ni hör, men fick inte höra det.
18Hör ni därför denna liknelse om såningsmannen.
19När någon hör ordet om riket och inte förstår det, så kommer den onde och river bort det som blev sått i hans hjärta. Detta är sådden vid vägkanten.
20Men det som såddes på stenig mark är den som hör ordet och genast tar emot det med glädje,
21men som inte har någon rot i sig själv utan han håller ut endast en tid, och när lidande eller förföljelse kommer för ordets skull, kommer han genast på fall.
22Och den som tar emot det sådda bland törnbuskarna är den som hör ordet, men där omsorg för denna världen och rikedomens lockelser kväver ordet, och han blir utan frukt.
23Men den som tar emot det sådda i den goda jorden är den som hör ordet och förstår det, och som bär frukt, så att en del ger hundrafalt och en del sextiofalt och en del trettiofalt.
24En annan liknelse framställde han för dem och sa: Himmelriket är likt en människa, som sådde god säd i sin åker.
25Men då folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt bland vetet och gick sin väg.
26Men när säden växte upp och bar frukt, då visade sig också ogräset.
27Då gick tjänarna fram till sin herre och sa till honom: Herre, sådde du inte god säd i din åker, varifrån har den då fått ogräs?
28Då sa han till dem: Det har en ovän gjort. Tjänarna sa till honom: Vill du, att vi går och samlar ihop det nu?
29Då sa han: Nej, för att ni, när ni samlar ihop ogräset, inte samtidigt ska rycka upp vetet.
30Låt båda växa tillsammans intill skördetiden. Och i skördetiden ska jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset, och bind det i knippen till att brännas upp, men samla in vetet i min lada.
31En annan liknelse framställde han för dem och sa: Himmelriket är likt ett senapskorn, som en man tog och sådde i sin åker,
32vilket väl är minst av alla frön, men när det har vuxit upp, är det störst bland kryddväxter och blir ett träd, så att fåglarna under himlen kommer och bygger sina bon på dess grenar.
33En annan liknelse framställde han för dem: Himmelriket är likt en surdeg, som en kvinna tog och gömde i tre mått mjöl tills alltsammans blev syrat.
34Allt detta talade Jesus i liknelser till folket, och utan liknelser talade han inte till dem,
35för att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten, som sa: Jag ska öppna min mun i liknelser. Jag ska tala det som har varit dolt sedan världens grund blev lagd.
36Sedan skickade Jesus iväg folket och gick in i huset. Och hans lärjungar kom fram till honom och sa: Uttyd för oss liknelsen om ogräset i åkern.
37Han svarade och sa till dem: Han som sår den goda säden är Människosonen.
38Och åkern är världen. Och den goda säden är rikets barn, men ogräset är den ondes barn.
39Ovännen som sådde det är djävulen. Skördetiden är tidsålderns slut, och skördemännen är änglar.
40Så som när ogräset samlas ihop och bränns upp i eld, så ska det vara vid denna tidsålderns slut.
41Människosonen ska sända ut sina änglar, och de ska samla ihop från hans rike allt som förorsakar synd och dem som lever i laglöshet,
42och ska kasta dem i den brinnande ugnen. Där ska vara gråt och tandagnisslan.
43Då ska de rättfärdiga skina som solen i sin Faders rike. Den som har öron till att höra, han må höra!
44Himmelriket är också likt en skatt som blivit gömd i en åker och som en man fann och gömde, och i sin glädje går han bort och säljer allt det han har och köper den åkern.
45Himmelriket är också likt en köpman som sökte efter goda pärlor,
46och när han hade funnit en dyrbar pärla, gick han bort och sålde allt han ägde och köpte den.
47Himmelriket är också likt ett nät, som kastades i havet och samlade ihop av alla slag,
48vilket, när det blev fullt, drogs upp på land och de satte sig ner och samlade de goda i kärl, men de dåliga kastade de bort.
49Så ska det också ske vid tidsålderns slut: Änglarna ska gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga
50och kasta dem i den brinnande ugnen. Där ska vara gråt och tandagnisslan.
51Jesus sa till dem: Har ni förstått allt detta? De sa till honom: Ja, Herre.
52Då sa han till dem: Därför är var och en skriftlärd, som är lärd angående himmelriket, lik en husfar, som ur sitt förråd bär fram nytt och gammalt.
53Och det hände, när Jesus hade avslutat dessa liknelser, att han gick därifrån.
54Så kom han till sin hemstad och undervisade i deras synagoga, så att de förundrade sig mycket och sa: Varifrån har denne fått sådan visdom och dessa mäktiga gärningar?
55Är han inte timmermannens son? Heter inte hans mor Maria, och hans bröder Jakob och Joses och Simon och Judas?
56Och hans systrar, är de inte alla hos oss? Varifrån har han då fått allt detta?
57Och de tog anstöt av honom. Men Jesus sa till dem: En profet är inte föraktad utom i sin hemstad och i sitt hem.
58Och han gjorde inte många underverk där för deras otros skull.