Mark 9
1 Därefter sa han till dem: Sannerligen säger jag er, att bland dem som står här är det några som inte ska smaka döden, förrän de får se Guds rike komma i kraft.
2 Och sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och Johannes och förde dem upp på ett högt berg där de var för sig själva. Och han blev förvandlad inför dem.
3 Och hans kläder blev glänsande och mycket vita, såsom snö, så vita som inte någon tygberedare på jorden har möjlighet att göra.
4 Och Elia med Mose visade sig för dem, och de samtalade med Jesus.
5 Då började Petrus tala och sa till Jesus: Rabbi, det är gott för oss att vara här. Så låt oss göra tre hyddor, en åt dig och en åt Mose och en åt Elia,
6 för han visste inte vad han skulle säga, för de var förskräckta.
7 Och en molnsky kom som överskuggade dem, och ur skyn kom en röst, som sa: Denne är min älskade Son. Hör honom!
8 Och i samma stund när de såg sig omkring, såg de ingen annan, utan endast Jesus var med dem.
9 Men då de gick ner från berget förbjöd han dem att berätta för någon vad de hade sett, förrän Människosonen hade uppstått från de döda.
10 Och de höll det ordet för sig själva, och frågade varandra vad som menades med att uppstå från de döda.
11 Och de frågade honom och sa: Varför säger de skriftlärda att Elia först måste komma?
12 Då svarade han och sa till dem: Elia ska verkligen komma först och återupprätta allt igen. Och hur står det skrivet om Människosonen? Att han ska lida mycket och bli föraktad.
13 Men jag säger er, att Elia faktiskt har kommit, och de gjorde som de ville med honom, så som det står skrivet om honom.
14 När han kom till lärjungarna, såg han mycket folk omkring dem och skriftlärda som diskuterade med dem.
15 Och så snart allt folket fick se honom, blev de mycket häpna och skyndade fram och hälsade honom.
16 Och han frågade de skriftlärda: Vad diskuterar ni med dem om?
17 Då svarade en man i folkskaran och sa: Mästare, jag har fört hit till dig min son, som har en stum ande.
18 Och så ofta han får tag i honom kastar den omkull honom, och han tuggar fradga och skär tänder och blir stel. Och jag bad dina lärjungar att de skulle driva ut honom, men de kunde inte.
19 Då svarade han honom och sa: O du trolösa släkte! Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? För honom till mig.
20 Och de ledde fram pojken till honom. Då han fick se honom, slet anden genast i honom, och han föll ner till marken, vältrade sig och tuggade fradga.
21 Och han frågade hans far: Hur länge har det varit så med honom? Då sa han: Från barndomen.
22 Och han har ofta kastat honom både i elden och i vattnet, för att förgöra honom. Men om du förmår något, så förbarma dig över oss och hjälp oss.
23 Då sa Jesus till honom: Om du kan tro, allt är möjligt för den som tror.
24 Och genast ropade pojkens far under tårar och sa: Herre, jag tror. Hjälp min otro!
25 När Jesus såg att folket strömmade till, befallde han strängt den orene anden och sa till den: Du döve och stumme ande, jag befaller dig: Far ut ur honom och kom aldrig mer in i honom.
26 Då skrek anden och ryckte våldsamt i honom och for ut. Och han blev som om han hade varit död, så att många sa: Han är död.
27 Men Jesus tog honom i handen och reste upp honom, och han stod upp.
28 När han hade kommit in i ett hus och de var ensamma, frågade hans lärjungar honom: Varför kunde inte vi driva ut den?
29 Då svarade han dem: Detta slag kan inte drivas ut annat än genom bön och fasta.
30 Sedan gick de därifrån och vandrade genom Galileen, men han ville inte att någon skulle få veta det.
31 För han undervisade sina lärjungar och sa till dem: Människosonen ska bli utlämnad i människors händer, och de ska döda honom. Men efter att han är dödad ska han på tredje dagen uppstå.
32 Men de förstod inte vad han sa och vågade inte fråga honom.
33 Så kom han till Kapernaum. Och när han hade kommit in i huset, frågade han dem: Vad var det ni diskuterade med varandra om på vägen?
34 Men de teg, eftersom de på vägen hade talat med varandra om vem som var störst.
35 Och han satte sig ner och kallade på de tolv och sa till dem: Den som vill vara den förste, han ska vara den siste av alla och allas tjänare.
36 Och han tog ett barn och ställde det mitt ibland dem, och sedan han hade tagit det i sin famn, sa han till dem:
37 Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar inte emot mig utan honom som har sänt mig.
38 Då tog Johannes till orda och sa till honom: Mästare, vi såg en som drev ut onda andar i ditt namn, en som inte följer oss, och vi förbjöd honom det, eftersom han inte följer oss.
39 Men Jesus sa: Förbjud honom inte. För ingen som gör mirakler i mitt namn kan genast efteråt tala illa om mig,
40 för den som inte är emot oss är för oss.
41 För den som ger er en bägare vatten att dricka i mitt namn därför att ni tillhör Kristus, sannerligen säger jag er: Han ska inte gå miste om sin lön.
42 Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom är det bättre att en kvarnsten blir hängd om hans hals och han kastas i havet.
43 Och om din hand förleder dig så hugg av den. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad, än att ha båda händerna kvar och komma till helvetet, till elden som aldrig slocknar,
44 där deras mask inte dör och elden inte släcks.
45 Och om din fot förleder dig så hugg av den. Det är bättre för dig att gå in i livet halt än att ha båda fötterna kvar och bli kastad till helvetet, till elden som aldrig slocknar,
46 där deras mask inte dör och elden inte släcks.
47 Och om ditt öga förleder dig, så riv ut det. Det är bättre för dig att gå in i Guds rike med ett öga, än att ha båda ögonen kvar och kastas i helvetets eld,
48 där deras mask inte dör och elden inte släcks.
49 För var och en måste saltas med eld och varje offer måste saltas med salt.
50 Saltet är bra, men om saltet förlorar sin sälta, vad ska ni då salta det med? Ha salt i er och håll frid med varandra.