1När han gick ut ur templet sa en av hans lärjungar till honom: Mästare, se vilka stenar och vilka byggnader!
2Då svarade Jesus och sa till honom: Ser du dessa stora byggnader? Det ska inte lämnas sten på sten, som inte ska brytas ner.
3Och då han satt på Oljeberget mitt emot templet, frågade Petrus och Jakob och Johannes och Andreas honom när de var ensamma:
4Säg oss när detta ska ske, och vad tecknet ska vara, när allt detta ska uppfyllas?
5Då svarade Jesus och började med att säga till dem: Se till att ingen bedrar er.
6För många ska komma i mitt namn och säga: Jag Är, och de ska bedra många.
7Men när ni får höra om krig och rykten om krig, så bli inte förskräckta. För sådant måste ske, men det är ännu inte slutet.
8För folk ska resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det ska bli jordbävningar på många olika platser och det ska bli hungersnöd och oroligheter. Detta är början på födslovärkarna.
9Men var på er vakt. För de ska utlämna er till domstolar och synagogor, och ni ska bli piskade och ni kommer att ställas inför härskare och kungar för min skull, till ett vittnesbörd för dem.
10Men evangeliet måste först bli predikat för alla folk.
11Men när de för bort er och utlämnar er, så bekymra er inte för vad ni ska säga och tänk inte på det innan, utan vad som blir givet åt er i samma stund, det ska ni tala. För det är inte ni som talar, utan den Helige Ande.
12Och en bror ska utlämna sin bror till döden, och en far sitt barn, och barn ska sätta sig upp mot sina föräldrar och ska orsaka deras död.
13Och ni ska bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut intill slutet ska bli frälst.
14Men när ni får se förödelsens styggelse, som profeten Daniel har talat om, stå där den inte ska – den som läser detta bör förstå det – då ska de som är i Judeen fly upp till bergen.
15Och den som är på taket ska inte stiga ner i huset och inte gå in för att ta något ut ur sitt hus,
16och den som är ute på åkern ska inte vända tillbaka för att hämta sina kläder.
17Men ve dem som väntar barn eller dem som ammar i de dagarna.
18Och be att er flykt inte sker på vintern.
19För i de dagarna ska det bli en sådan vedermöda, att något liknande inte har förekommit sedan begynnelsen av den skapelse som Gud skapade, fram till nu, och aldrig mer ska bli.
20Och om Herren inte förkortade de dagarna, så skulle inget kött bli frälst. Men för de utvaldas skull, dem som han har utvalt, har han förkortat de dagarna.
21Om då någon säger till er: Se, här är Kristus, eller: Se där, så tro det inte.
22För sådana som falskt utger sig för att vara Kristus och falska profeter ska uppstå, och de ska göra tecken och under, för att om möjligt förvilla också de utvalda.
23Men var på er vakt! Se, jag har sagt er allt i förväg.
24Men i de dagarna efter den vedermödan ska solen förmörkas och månen ska inte ge sitt sken,
25och himlens stjärnor ska falla ner och himlens krafter ska skakas.
26Och då ska de få se Människosonen komma i skyarna med stor makt och härlighet.
27Och då ska han sända ut sina änglar och samla sina utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens ände till himlens yttersta gräns.
28Lär nu en liknelse av fikonträdet. När dess kvistar blir mjuka och löven börjar spricka ut, så vet ni att sommaren är nära.
29På samma sätt ska också ni, när ni ser detta ske, veta att det är nära och står för dörren.
30Sannerligen säger jag er: Denna generation ska inte förgås, förrän allt detta har skett.
31Himmel och jord ska förgås, men mina ord ska inte förgås.
32Men om den dagen eller stunden vet ingen något, inte änglarna som är i himlen, inte heller Sonen, utan bara Fadern.
33Var på er vakt, vaka och be, för ni vet inte när tiden är inne.
34Såsom när en man reser utomlands och lämnar sitt hus och ger sina tjänare makten, och åt var och en hans uppgift, och befaller dörrvaktaren att vaka.
35Vaka därför, för ni vet inte när husets herre kommer, på kvällen eller vid midnattstiden eller när tuppen gal eller på morgonen,
36så att han inte plötsligt kommer och finner er sovande.
37Men vad jag säger till er, det säger jag till alla: Vaka!