Mark 11
1 Sedan när de kom närmare Jerusalem, till Betfage och Betania vid Oljeberget, sände han iväg två av sina lärjungar
2 och sa till dem: Gå in i byn som ligger framför er, och så snart ni kommer in i den ska ni finna ett bundet åsneföl som ännu ingen människa har suttit på. Lös det och för hit det.
3 Och om någon frågar er: Varför gör ni detta? Så säg att Herren behöver det. Då ska han genast sända det hit.
4 Så gick de iväg och fann fölet bundet utanför porten vid ett ställe där vägen delar sig, och de löste det.
5 Och några som stod där sa till dem: Vad gör ni, löser ni åsnefölet?
6 Då sa de till dem så som Jesus hade sagt till dem, och då lät de dem gå.
7 Och de ledde fölet till Jesus och lade sina kläder på det, och han satte sig upp på det.
8 Och många bredde ut sina kläder på vägen, andra skar kvistar av träden och strödde dem på vägen.
9 Och de som gick före och de som följde efter ropade och sa: Hosianna, välsignad är han som kommer i Herrens namn.
10 Välsignat är vår fader Davids rike som kommer i Herrens namn! Hosianna i höjden!
11 Så kom Jesus in i Jerusalem och in i templet. Och när han hade sett sig omkring överallt, och det redan hade blivit sent, gick han ut till Betania med de tolv.
12 Dagen därefter då de gick tillbaka från Betania, blev han hungrig.
13 Då fick han på långt håll se ett fikonträd som hade löv. Han gick dit för att se om han kanske kunde finna något på det. Men då han kom dit, fann han inget annat än löv, för det var inte fikonens tid.
14 Och Jesus började tala och sa till det: Aldrig mer ska någon äta frukt av dig. Och hans lärjungar hörde det.
15 Så kom de till Jerusalem. Och Jesus gick in i templet, och började driva ut dem som sålde och köpte i templet, och välte omkull penningväxlarnas bord och stolarna för dem som sålde duvor,
16 och tillät inte heller att någon bar något kärl genom templet.
17 Och han undervisade dem och sa: Är det inte skrivet: Mitt hus ska kallas ett bönehus för alla folk? Men ni har gjort det till ett rövarnäste.
18 När de skriftlärda och översteprästerna fick höra detta så sökte de efter ett sätt hur de skulle kunna förgöra honom. För de fruktade för honom, eftersom allt folket förundrade sig över hans lära.
19 Och när kvällen kom, gick han ut ur staden.
20 När de tidigt på morgonen gick förbi, såg de att fikonträdet var förtorkat ända från roten.
21 Då kom Petrus ihåg det och sa till honom: Rabbi, se, det fikonträd som du förbannade är förtorkat.
22 Och Jesus svarade och sa till dem: Ha Guds tro.
23 För sannerligen säger jag er: Den som säger till detta berg: Lyft dig upp och kasta dig i havet, och inte tvivlar i sitt hjärta, utan tror att det han säger ska ske, han ska få vad än han säger.
24 Därför säger jag er: Allt vad ni ber om i era böner, tro att ni får det, så ska ni få det.
25 Och när ni står och ber, så förlåt om ni har något emot någon, för att också er Fader, som är i himlarna, ska förlåta er era överträdelser.
26 Men om ni inte förlåter, så ska inte heller er Fader, som är i himlarna, förlåta era överträdelser.
27 Så kom de tillbaka till Jerusalem. Och medan han gick omkring i templet, kom översteprästerna och de skriftlärda och de äldste fram till honom
28 och frågade honom: Med vilken makt gör du detta? Och vem har gett dig makt till att göra detta?
29 Men Jesus svarade och sa till dem: Jag vill också fråga er om en sak, och svara mig på den, så ska jag säga er med vilken makt jag gör detta.
30 Johannes dop, var det från himlen eller från människor? Svara mig.
31 Och de rådgjorde med varandra och sa: Om vi säger: Från himlen, då säger han: Varför trodde ni då inte på honom?
32 Men om vi säger: Från människor – Det vågade de inte för folket, eftersom alla ansåg att Johannes verkligen var en profet.
33 Så de svarade och sa till Jesus: Vi vet inte. Då svarade Jesus och sa till dem: Så säger inte heller jag er, med vilken makt jag gör detta.