Luke 23
1 Sedan bröt alla de församlade upp och förde honom till Pilatus.
2 Och de började anklaga honom och sa: Vi har funnit att denne förleder folket och förbjuder att ge kejsaren skatt, säger att han själv är Kristus, en Konung.
3 Då frågade Pilatus honom och sa: Är du judarnas Konung? Han svarade honom och sa: Du säger det.
4 Då sa Pilatus till översteprästerna och till folket: Jag finner inget brottsligt hos den här mannen.
5 Men de var påstridiga och sa: Han uppviglar folket över hela Judeen med sin undervisning, med början från Galileen och ända hit.
6 När Pilatus hörde Galileen nämnas, frågade han om mannen var från Galileen.
7 Och då han fick veta att han kom från Herodes område, skickade han honom till Herodes som också var i Jerusalem under de dagarna.
8 Då Herodes fick se Jesus blev han mycket glad, för han hade länge velat se honom. För han hade hört mycket om honom och han hoppades att få se honom göra något tecken.
9 Och han ställde många frågor till honom, men han svarade honom inget.
10 Och översteprästerna och de skriftlärda stod där och anklagade honom häftigt.
11 Men Herodes med sina soldater visade honom sitt förakt och hånade honom, och de klädde honom i en praktfull klädnad och skickade honom tillbaka till Pilatus.
12 Och Pilatus och Herodes blev vänner med varandra den dagen, för innan hade det rått fiendskap mellan dem.
13 Sedan Pilatus hade kallat samman översteprästerna, rådsmedlemmarna och folket
14 sa han till dem: Ni har fört denne man till mig, såsom en som förleder folket. Och se, jag har förhört honom i er närvaro och inte funnit honom skyldig till något av det som ni anklagar honom för.
15 Och inte heller Herodes, för jag sände er till honom, och se, han har inte gjort något som förtjänar döden.
16 Därför ska jag bestraffa honom och sedan frige honom.
17 För vid högtiden måste han frige en fånge åt dem.
18 Då skrek allesammans och sa: Bort med denne, och frige Barabbas åt oss.
19 Denne hade blivit kastad i fängelse för ett upplopp som hade skett i staden och för mord.
20 Pilatus talade till dem igen, eftersom han ville frige Jesus.
21 Men de ropade och sa: Korsfäst, korsfäst honom!
22 Då sa han för tredje gången till dem: Vad ont har han då gjort? Jag har inte funnit honom skyldig till något som förtjänar döden. Därför kommer jag bestraffa honom och sedan frige honom.
23 Men de ansatte honom med höga rop och krävde att han skulle korsfästas, och deras och översteprästernas rop fick övertaget.
24 Då dömde Pilatus, att så skulle ske som de begärde.
25 Och han frigav åt dem honom som hade blivit satt i fängelse för upplopp och mord, denne som de hade begärt, men Jesus utlämnade han enligt deras vilja.
26 När de sedan förde bort honom, fick de tag på en man, Simon från Cyrene, som kom från landet. Och de lade korset på honom, för att han skulle bära det efter Jesus.
27 Och en stor folkmassa följde honom, även kvinnor som också sörjde och grät över honom.
28 Då vände sig Jesus om till dem och sa: Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, utan gråt över er själva och över era barn.
29 För se, dagar ska komma då de ska säga: Saliga är de ofruktsamma och de moderliv som inte har fött, och de bröst som inte har ammat.
30 Då ska de börja säga till bergen: Fall över oss, och till höjderna: Dölj oss.
31 För om de gör detta med det friska trädet, vad ska inte då ske med det torra?
32 Och två andra, som var förbrytare, fördes också ut för att avrättas tillsammans med honom.
33 Och när de kom till det ställe som kallas Huvudskalleplatsen, korsfäste de honom och förbrytarna där, den ene på den högra sidan och den andre på den vänstra.
34 Då sa Jesus: Fader, förlåt dem, för de vet inte vad de gör. Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem.
35 Och folket stod och såg på. Och även rådsmedlemmarna tillsammans med dem hånade honom och sa: Andra har han hjälpt, nu får han hjälpa sig själv om han är Kristus, Guds utvalde.
36 Även soldaterna gick fram och hånade honom och räckte honom ättika
37 och sa: Är du judarnas Konung, så hjälp dig själv.
38 Och en överskrift var också uppsatt över honom, skriven med grekiska, latinska och hebreiska bokstäver: Denne är judarnas Konung.
39 Men en av förbrytarna som hängde där skymfade honom och sa: Om du är Kristus, så hjälp dig själv och oss.
40 Då svarade och tillrättavisade den andre honom och sa: Fruktar inte heller du Gud, du som är under samma dom?
41 Det är rätt åt oss att vi lider vad våra gärningar är värda, men denne har inte gjort något ont.
42 Och han sa till Jesus: Herre, tänk på mig när du kommer in i ditt rike.
43 Då sa Jesus till honom: Sannerligen säger jag dig, i dag ska du vara med mig i paradiset.
44 Och det var omkring sjätte timmen och det blev mörkt över hela jorden ända till nionde timmen.
45 Och solen förmörkades och förlåten i templet brast mitt itu.
46 Och när Jesus hade ropat med hög röst, sa han: Fader, i dina händer överlämnar jag min ande, och när han hade sagt detta gav han upp andan.
47 När officeren såg vad som skedde, prisade han Gud och sa: Denne man var sannerligen rättfärdig.
48 Och när allt folket, som hade kommit tillsammans för att se på, såg vad som skedde, slog de sig för bröstet och vände hem igen.
49 Men alla hans vänner och de kvinnor som hade följt honom från Galileen, stod på avstånd och såg detta.
50 Och se, där var en man vid namn Josef, en rådsherre, en god och rättfärdig man,
51 som inte hade samtyckt till vad de hade beslutat och gjort, och som själv väntade på Guds rike. Han var från den judiska staden Arimatea.
52 Han gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp.
53 Och han tog ner den och svepte den i ett linnetyg och lade den i en grav som var uthuggen i klippan, där ingen förut hade blivit lagd.
54 Och det var förberedelsedag, och sabbaten skulle just börja.
55 Men några kvinnor, som också hade kommit med honom från Galileen, följde efter och såg graven och hur hans kropp lades där.
56 Sedan vände de tillbaka och gjorde i ordning välluktande kryddor och oljor. Och på sabbaten var de stilla enligt lagens bud.