Luke 23— RFBNT

¹Sedan bröt alla de församlade upp och förde honom till Pilatus.

²Och de började anklaga honom och sa: Vi har funnit att denne förleder folket och förbjuder att ge kejsaren skatt, säger att han själv är Kristus, en Konung.

³Då frågade Pilatus honom och sa: Är du judarnas Konung? Han svarade honom och sa: Du säger det.

⁴Då sa Pilatus till översteprästerna och till folket: Jag finner inget brottsligt hos den här mannen.

⁵Men de var påstridiga och sa: Han uppviglar folket över hela Judeen med sin undervisning, med början från Galileen och ända hit.

⁶När Pilatus hörde Galileen nämnas, frågade han om mannen var från Galileen.

⁷Och då han fick veta att han kom från Herodes område, skickade han honom till Herodes som också var i Jerusalem under de dagarna.

⁸Då Herodes fick se Jesus blev han mycket glad, för han hade länge velat se honom. För han hade hört mycket om honom och han hoppades att få se honom göra något tecken.

⁹Och han ställde många frågor till honom, men han svarade honom inget.

¹⁰Och översteprästerna och de skriftlärda stod där och anklagade honom häftigt.

¹¹Men Herodes med sina soldater visade honom sitt förakt och hånade honom, och de klädde honom i en praktfull klädnad och skickade honom tillbaka till Pilatus.

¹²Och Pilatus och Herodes blev vänner med varandra den dagen, för innan hade det rått fiendskap mellan dem.

¹³Sedan Pilatus hade kallat samman översteprästerna, rådsmedlemmarna och folket

¹⁴sa han till dem: Ni har fört denne man till mig, såsom en som förleder folket. Och se, jag har förhört honom i er närvaro och inte funnit honom skyldig till något av det som ni anklagar honom för.

¹⁵Och inte heller Herodes, för jag sände er till honom, och se, han har inte gjort något som förtjänar döden.

¹⁶Därför ska jag bestraffa honom och sedan frige honom.

¹⁷För vid högtiden måste han frige en fånge åt dem.

¹⁸Då skrek allesammans och sa: Bort med denne, och frige Barabbas åt oss.

¹⁹Denne hade blivit kastad i fängelse för ett upplopp som hade skett i staden och för mord.

²⁰Pilatus talade till dem igen, eftersom han ville frige Jesus.

²¹Men de ropade och sa: Korsfäst, korsfäst honom!

²²Då sa han för tredje gången till dem: Vad ont har han då gjort? Jag har inte funnit honom skyldig till något som förtjänar döden. Därför kommer jag bestraffa honom och sedan frige honom.

²³Men de ansatte honom med höga rop och krävde att han skulle korsfästas, och deras och översteprästernas rop fick övertaget.

²⁴Då dömde Pilatus, att så skulle ske som de begärde.

²⁵Och han frigav åt dem honom som hade blivit satt i fängelse för upplopp och mord, denne som de hade begärt, men Jesus utlämnade han enligt deras vilja.

²⁶När de sedan förde bort honom, fick de tag på en man, Simon från Cyrene, som kom från landet. Och de lade korset på honom, för att han skulle bära det efter Jesus.

²⁷Och en stor folkmassa följde honom, även kvinnor som också sörjde och grät över honom.

²⁸Då vände sig Jesus om till dem och sa: Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, utan gråt över er själva och över era barn.

²⁹För se, dagar ska komma då de ska säga: Saliga är de ofruktsamma och de moderliv som inte har fött, och de bröst som inte har ammat.

³⁰Då ska de börja säga till bergen: Fall över oss, och till höjderna: Dölj oss.

³¹För om de gör detta med det friska trädet, vad ska inte då ske med det torra?

³²Och två andra, som var förbrytare, fördes också ut för att avrättas tillsammans med honom.

³³Och när de kom till det ställe som kallas Huvudskalleplatsen, korsfäste de honom och förbrytarna där, den ene på den högra sidan och den andre på den vänstra.

³⁴Då sa Jesus: Fader, förlåt dem, för de vet inte vad de gör. Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem.

³⁵Och folket stod och såg på. Och även rådsmedlemmarna tillsammans med dem hånade honom och sa: Andra har han hjälpt, nu får han hjälpa sig själv om han är Kristus, Guds utvalde.

³⁶Även soldaterna gick fram och hånade honom och räckte honom ättika

³⁷och sa: Är du judarnas Konung, så hjälp dig själv.

³⁸Och en överskrift var också uppsatt över honom, skriven med grekiska, latinska och hebreiska bokstäver: Denne är judarnas Konung.

³⁹Men en av förbrytarna som hängde där skymfade honom och sa: Om du är Kristus, så hjälp dig själv och oss.

⁴⁰Då svarade och tillrättavisade den andre honom och sa: Fruktar inte heller du Gud, du som är under samma dom?

⁴¹Det är rätt åt oss att vi lider vad våra gärningar är värda, men denne har inte gjort något ont.

⁴²Och han sa till Jesus: Herre, tänk på mig när du kommer in i ditt rike.

⁴³Då sa Jesus till honom: Sannerligen säger jag dig, i dag ska du vara med mig i paradiset.

⁴⁴Och det var omkring sjätte timmen och det blev mörkt över hela jorden ända till nionde timmen.

⁴⁵Och solen förmörkades och förlåten i templet brast mitt itu.

⁴⁶Och när Jesus hade ropat med hög röst, sa han: Fader, i dina händer överlämnar jag min ande, och när han hade sagt detta gav han upp andan.

⁴⁷När officeren såg vad som skedde, prisade han Gud och sa: Denne man var sannerligen rättfärdig.

⁴⁸Och när allt folket, som hade kommit tillsammans för att se på, såg vad som skedde, slog de sig för bröstet och vände hem igen.

⁴⁹Men alla hans vänner och de kvinnor som hade följt honom från Galileen, stod på avstånd och såg detta.

⁵⁰Och se, där var en man vid namn Josef, en rådsherre, en god och rättfärdig man,

⁵¹som inte hade samtyckt till vad de hade beslutat och gjort, och som själv väntade på Guds rike. Han var från den judiska staden Arimatea.

⁵²Han gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp.

⁵³Och han tog ner den och svepte den i ett linnetyg och lade den i en grav som var uthuggen i klippan, där ingen förut hade blivit lagd.

⁵⁴Och det var förberedelsedag, och sabbaten skulle just börja.

⁵⁵Men några kvinnor, som också hade kommit med honom från Galileen, följde efter och såg graven och hur hans kropp lades där.

⁵⁶Sedan vände de tillbaka och gjorde i ordning välluktande kryddor och oljor. Och på sabbaten var de stilla enligt lagens bud.