John 8
1 Därefter gick Jesus till Oljeberget.
2 Men tidigt på morgonen kom han tillbaka till templet, och allt folket kom till honom. Och han satte sig ner och undervisade dem.
3 Då förde de skriftlärda och fariseerna till honom en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. Och när de hade ställt henne i mitten,
4 sa de till honom: Mästare, denna kvinna greps på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott.
5 Och Mose har befallt oss i lagen, att sådana ska stenas. Men vad säger du?
6 Men detta sa de för att sätta honom på prov, för att de skulle ha något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och skrev på marken med fingret.
7 När de nu fortsatte att fråga honom, reste han sig upp och sa till dem: Den av er som är utan synd kastar första stenen på henne.
8 Och han böjde sig ner igen och skrev på marken.
9 När de hörde detta och kände sig överbevisade av samvetet, gick de ut, den ene efter den andre, de äldste först ända till de sista, och Jesus blev lämnad ensam kvar med kvinnan som stod där framför honom.
10 När Jesus reste sig upp och inte såg någon utom kvinnan, sa han till henne: Kvinna, var är dina anklagare? Har ingen dömt dig?
11 Hon sa: Herre, ingen. Då sa Jesus till henne: Inte heller jag dömer dig. Gå och synda inte mer.
12 Sedan talade Jesus till dem på nytt och sa: Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ska ha livets ljus.
13 Då sa fariseerna till honom: Du vittnar om dig själv. Ditt vittnesbörd är inte giltigt.
14 Jesus svarade och sa till dem: Även om jag vittnar om mig själv, så är mitt vittnesbörd giltigt, för jag vet varifrån jag kom och vart jag går, men ni vet inte varifrån jag kom eller vart jag går.
15 Ni dömer efter köttet. Jag dömer ingen.
16 Och även om jag dömer, så är min dom rätt, för jag är inte ensam, utan Fadern som har sänt mig är med mig.
17 Det står också skrivet i er lag att vad två människor vittnar är sant.
18 Jag är den som vittnar om mig själv, och Fadern som har sänt mig vittnar om mig.
19 Då sa de till honom: Var är din Fader? Jesus svarade: Ni känner varken mig eller min Fader. Om ni hade känt mig skulle ni också ha känt min Fader.
20 Dessa ord talade Jesus vid offerkistan, när han undervisade i templet. Men ingen grep honom, eftersom hans stund ännu inte hade kommit.
21 Då sa Jesus på nytt till dem: Jag går bort, och ni ska söka efter mig, och ni ska dö i er synd. Dit jag går kan ni inte komma.
22 Då sa judarna: Inte vill han väl döda sig själv, eftersom han säger: Dit jag går kan ni inte komma?
23 Och han sa till dem: Ni är nerifrån, jag är ovanifrån. Ni är av denna världen. Jag är inte av denna världen.
24 Därför sa jag till er att ni ska dö i era synder. För om ni inte tror, att Jag Är, ska ni dö i era synder.
25 Då sa de till honom: Vem är du? Och Jesus sa till dem: Den samme som jag även från början har sagt till er.
26 Jag har många saker att säga er och döma er för. Men den som har sänt mig är sann, och jag talar till världen det jag har hört från honom.
27 De förstod inte att han talade till dem om Fadern.
28 Då sa Jesus till dem: När ni har lyft upp Människosonen, då ska ni förstå, att Jag Är, och att jag inte gör något av mig själv, utan så som min Fader har lärt mig, så talar jag.
29 Och han som har sänt mig är med mig. Fadern har inte lämnat mig ensam, för jag gör alltid det som behagar honom.
30 När han talade detta, trodde många på honom.
31 Då sa Jesus till de judar som trodde på honom: Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar.
32 Och ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria.
33 De svarade honom: Vi är Abrahams säd och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga: Ni ska bli fria?
34 Jesus svarade dem: Sannerligen, sannerligen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav.
35 Men slaven stannar inte kvar i huset för alltid, men Sonen förblir för evigt.
36 Om nu Sonen gör er fria, så är ni verkligen fria.
37 Jag vet att ni är Abrahams säd, men ni är ute efter att döda mig, eftersom mitt ord inte finner rum hos er.
38 Jag talar det som jag har sett hos min Fader, och ni gör det ni har sett hos er fader.
39 De svarade och sa till honom: Abraham är vår fader. Jesus sa till dem: Om ni vore Abrahams barn, skulle ni göra Abrahams gärningar.
40 Men nu vill ni döda mig, en man som har sagt er sanningen, som jag har hört av Gud. Så gjorde inte Abraham.
41 Ni gör er faders gärningar. Då sa de till honom: Vi är inte födda i äktenskapsbrott. Vi har bara en Fader: Gud.
42 Jesus sa till dem: Om Gud vore er Fader, skulle ni älska mig, eftersom jag har utgått och kommit från Gud. Jag har inte heller kommit av mig själv, utan han har sänt mig.
43 Varför förstår ni inte mitt tal? Därför att ni inte kan höra mitt ord.
44 Ni är av djävulen, er far, och vad er far har begär till, det vill ni göra. Han var en mördare från början, och i sanningen står han inte, eftersom sanning inte finns i honom. När han talar lögn, talar han av sitt eget, därför att han är en lögnare och dess fader.
45 Men eftersom jag säger er sanningen, tror ni mig inte.
46 Vem av er överbevisar mig om synd? Och om jag säger sanningen, varför tror ni mig inte?
47 Den som är från Gud, han hör Guds ord. Därför hör ni inte, eftersom ni inte är från Gud.
48 Då svarade judarna och sa till honom: Säger vi inte rätt, att du är en samarit och har en ond ande?
49 Jesus svarade: Jag har inte någon ond ande, utan jag ärar min Fader, men ni vanärar mig.
50 Och jag söker inte min ära. Det finns en som söker den och som dömer.
51 Sannerligen, sannerligen säger jag er: Om någon håller mitt ord ska han aldrig någonsin se döden.
52 Då sa judarna till honom: Nu vet vi att du har en ond ande. Abraham är död och även profeterna, och du säger: Om någon håller mitt ord ska han aldrig någonsin smaka döden.
53 Är du större än vår fader Abraham som är död? Profeterna är också döda. Till vem gör du dig själv?
54 Jesus svarade: Om jag ärar mig själv, är min ära ingenting värd. Det är min Fader som ärar mig, han som ni säger är er Gud,
55 ändå har ni inte lärt känna honom, men jag känner honom. Och om jag skulle säga att jag inte känner honom, skulle jag vara en lögnare som ni. Men jag känner honom och håller hans ord.
56 Abraham, er far, gladde sig över att han skulle få se min dag, och han såg den och blev glad.
57 Då sa judarna till honom: Du är inte femtio år än, och du har sett Abraham?
58 Jesus sa till dem: Sannerligen, sannerligen säger jag er: Jag Är, innan Abraham blev till.
59 Då tog de upp stenar för att kasta på honom. Men Jesus gömde sig och gick ut från templet. Han gick rakt igenom dem och kom förbi på det sättet.