1Men på den första dagen i veckan kom Maria Magdalena tidigt, medan det ännu var mörkt, till graven och fick se att stenen var borttagen från graven.
2Då sprang hon därifrån och kom till Simon Petrus och till den andre lärjungen, den som Jesus älskade, och sa till dem: De har tagit bort Herren ur graven, och vi vet inte var de har lagt honom.
3Då begav sig Petrus och den andre lärjungen iväg och kom till graven.
4Och de sprang båda tillsammans, men den andre lärjungen sprang snabbare än Petrus och kom först till graven.
5Och när han lutade sig ner, såg han linnebindlarna ligga där, men han gick inte in.
6Så kom Simon Petrus efter honom. Och han gick in i graven och såg linnebindlarna ligga där,
7och duken som hade täckt hans huvud. Den låg inte tillsammans med linnebindlarna utan för sig själv, hopvikt på en särskild plats.
8Därför gick då också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven, och han såg och trodde.
9För de hade ännu inte förstått Skriften att han skulle uppstå från de döda.
10Därefter gick lärjungarna tillbaka till sina hem igen.
11Men Maria stod och grät utanför graven. Och medan hon grät lutade hon sig in i graven
12och fick se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, den ena vid huvudet och den andra vid fötterna.
13Och de sa till henne: Kvinna, varför gråter du? Hon sa till dem: Därför att de har tagit bort min Herre, och jag vet inte var de har lagt honom.
14Och när hon sa detta, vände hon sig om och fick se Jesus stå där, men hon visste inte att det var Jesus.
15Jesus sa till henne: Kvinna, varför gråter du? Vem söker du? Hon trodde att det var trädgårdsmästaren och sa till honom: Herre, om du har burit bort honom, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom.
16Jesus sa till henne: Maria! Hon vände sig om och sa till honom: Rabbuni, det betyder Mästare.
17Jesus sa till henne: Rör inte vid mig, för jag har ännu inte farit upp till min Fader. Men gå till mina bröder och säg till dem: Jag far upp till min Fader och er Fader, och till min Gud och er Gud.
18Maria Magdalena kom och berättade för lärjungarna att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne.
19Senare samma dag, på kvällen, den första i veckan, då lärjungarna av rädsla för judarna var samlade bakom låsta dörrar, kom Jesus och stod mitt ibland dem och sa till dem: Frid vare med er.
20Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sin sida. Då blev lärjungarna glada när de såg Herren.
21Då sa Jesus än en gång till dem: Frid vare med er. Såsom Fadern har sänt mig, så sänder också jag er.
22När han hade sagt detta, andades han på dem och sa till dem: Ta emot den Helige Ande.
23Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden.
24Men Tomas, en av de tolv, som kallades Tvillingen, var inte med dem när Jesus kom.
25Då sa de andra lärjungarna till honom: Vi har sett Herren. Men han sa till dem: Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och sticka mitt finger i hålen efter spikarna och sticka min hand i hans sida, så tror jag det inte.
26Och åtta dagar därefter var hans lärjungar inne igen, och Tomas var med dem. Då kom Jesus medan dörrarna var låsta och stod mitt ibland dem och sa: Frid vare med er.
27Sedan sa han till Tomas: Räck hit ditt finger, och se mina händer, och räck hit din hand, och stick den i min sida. Och tvivla inte, utan tro!
28Och Tomas svarade och sa till honom: Min Herre och min Gud!
29Jesus sa till honom: Eftersom du har sett mig, Tomas, tror du. Saliga är de som inte ser och ändå tror.
30Och i sanning gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn också många andra mirakler som inte är uppskrivna i denna bok.
31Men dessa har blivit nedskrivna, för att ni ska tro att Jesus är Kristus, Guds Son, och för att ni genom tron ska ha liv i hans namn.