Bible

1 När Jesus hade sagt detta, gick han ut tillsammans med sina lärjungar över bäcken Kidron. Där låg en trädgård, som han och hans lärjungar gick in i. 2 Men Judas, som förrådde honom, kände också till det stället, för Jesus hade ofta samlats där med sina lärjungar. 3 Eftersom Judas hade fått med sig en vaktstyrka och tjänare från översteprästerna och fariseerna, kom han dit med facklor, lyktor och vapen. 4 Jesus, som visste om allt som skulle hända honom, gick ut och sa till dem: Vem söker ni? 5 De svarade honom: Jesus från Nasaret. Jesus sa till dem: Jag Är. Och Judas som förrådde honom stod också där med dem. 6 Då när han sa till dem: Jag Är, vek de tillbaka och föll till marken. 7 Då frågade han dem ännu en gång: Vem söker ni? Då sa de: Jesus från Nasaret. 8 Jesus svarade: Jag sa er att Jag Är. Så om ni söker mig, så låt dessa gå. 9 Ordet som han hade sagt skulle nämligen gå i uppfyllelse: Av dem som du har gett mig har jag inte förlorat någon. 10 Simon Petrus, som hade ett svärd, drog då ut det och högg till översteprästens tjänare och högg av hans högra öra. Och tjänarens namn var Malkus. 11 Då sa Jesus till Petrus: Stick ditt svärd i skidan. Skulle jag inte dricka den bägare som min Fader har gett mig? 12 Vaktstyrkan med sin befälhavare och judarnas tjänare grep då Jesus och band honom 13 och förde bort honom, först till Hannas, för han var svärfar till Kaifas, som var överstepräst det året. 14 Och det var Kaifas som hade gett judarna det rådet att det var bäst att en människa dog för folket. 15 Och Simon Petrus och en annan lärjunge följde efter Jesus. Och den lärjungen var bekant med översteprästen och gick med Jesus in på översteprästens gård. 16 Men Petrus stod utanför vid porten. Den andre lärjungen, som var bekant med översteprästen, gick då ut och talade med portvakterskan och förde in Petrus. 17 Tjänsteflickan som vaktade porten, sa då till Petrus: Är inte också du en av den mannens lärjungar? Han sa: Det är jag inte. 18 Men tjänarna och vakterna hade gjort upp en koleld, eftersom det var kallt, och de stod och värmde sig. Och bland dem stod Petrus och värmde sig. 19 Översteprästen frågade då Jesus om hans lärjungar och om hans lära. 20 Jesus svarade honom: Jag talade öppet till världen. Jag undervisade ständigt i synagogan och i templet, där judarna alltid samlas. Och i hemlighet har jag inte sagt något. 21 Varför frågar du mig? Fråga dem som har hört vad jag har talat till dem. Se, de vet vad jag har sagt. 22 Men när han hade sagt detta, var det en av tjänarna som stod där, som slog Jesus med handflatan och sa: Ska du svara översteprästen på det sättet? 23 Jesus svarade honom: Har jag talat orätt, så vittna om det som var orätt, men har jag talat rätt, varför slår du mig då? 24 Då skickade Hannas honom bunden till översteprästen Kaifas. 25 Simon Petrus stod och värmde sig. Då sa de till honom: Är inte du också en av hans lärjungar? Han nekade och sa: Det är jag inte. 26 En av översteprästens tjänare, en släkting till den som Petrus hade huggit örat av, sa: Såg jag inte dig med honom i trädgården? 27 Då nekade Petrus än en gång. Och strax gol en tupp. 28 Sedan förde de Jesus från Kaifas till landshövdingens palats, och det var nu morgon. Men själva gick de inte in i landshövdingens palats, för att de inte skulle bli orena utan kunna äta påskalammet. 29 Pilatus gick då ut till dem och sa: Vilken anklagelse har ni mot denne man? 30 De svarade och sa till honom: Om han inte vore en förbrytare, hade vi inte överlämnat honom åt dig. 31 Då sa Pilatus till dem: Ta ni honom och döm honom efter er lag. Då sa judarna till honom: Vi har inte tillåtelse att döda någon, 32 för det ord skulle uppfyllas som Jesus hade sagt, när han gav till känna vilken slags död han skulle dö. 33 Då gick Pilatus in i landshövdingens palats igen och kallade Jesus till sig och sa till honom: Är du judarnas Konung? 34 Jesus svarade honom: Säger du detta av dig själv, eller har andra sagt det till dig om mig? 35 Pilatus svarade: Inte är väl jag en jude? Ditt eget folk och översteprästerna har överlämnat dig åt mig. Vad har du gjort? 36 Jesus svarade: Mitt rike är inte av denna världen. Om mitt rike vore av denna världen, hade mina tjänare kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte härifrån. 37 Då sa Pilatus till honom: Så är du då en Konung? Jesus svarade: Du säger att jag är en Konung. Till det är jag född, och till det har jag kommit i världen, för att jag skulle vittna för sanningen. Var och en som är av sanningen hör min röst. 38 Pilatus sa till honom: Vad är sanning? Och när han hade sagt detta, gick han ut till judarna igen och sa till dem: Jag finner honom inte skyldig till något. 39 Men det är sed hos er att jag vid påsken friger någon åt er. Vill ni då, att jag ska frige judarnas Konung åt er? 40 Då skrek de alla på nytt och sa: Inte honom, utan Barabbas. Men Barabbas var en rövare.