1Mina bröder, inte många av er bör bli lärare. Ni vet att vi ska få en strängare dom.
2Vi felar ju alla på många sätt. Om någon inte felar i ord, är han en fullkomlig man som också kan tygla hela sin kropp.
3Se, vi lägger betsel i hästarnas mun för att de ska lyda oss, och vi styr hela deras kropp.
4Se också på fartygen som är så stora och drivs av starka vindar. Ändå styrs de dit rorsmannen vill med ett mycket litet roder.
5Så är också tungan en liten lem men kan skryta över stora ting. Tänk på hur en liten eld kan sätta en stor skog i brand!
6Också tungan är en eld, en värld av orättfärdighet. Så är tungan den bland våra lemmar som smutsar ner hela kroppen och sätter livshjulet i brand, och är själv antänd av helvetet.
7För varje slag av fyrfotadjur och fåglar och ormar och djur som är i havet, kan tämjas och har blivit tämjda av människan.
8Men tungan kan ingen människa tämja. Den är ostyrig och ond och full av dödligt gift.
9Med den välsignar vi Gud och Fadern, och med den förbannar vi människorna, som är skapade till Guds avbild.
10Från samma mun kommer välsignelse och förbannelse. Så får det inte vara, mina bröder.
11Inte ger väl en källa från samma åder både sött och bittert vatten?
12Inte kan väl ett fikonträd, mina bröder, bära oliver eller ett vinträd fikon? Så kan inte heller en källa ge både salt och sött vatten.
13Vem är vis och klok bland er? Han bör med sitt goda uppförande visa det i handling, i den saktmodighet som hör visheten till.
14Men om ni har bitter avund och stridslystnad i ert hjärta, så ska ni inte skryta eller ljuga emot sanningen.
15Sådan vishet kommer inte från ovan utan är jordisk, oandlig och demonisk.
16För där det finns avund och stridslystnad, där råder också oordning och allt möjligt ont.
17Men visheten som är från ovan är först ren och sedan fridsam, mild, villig att ge med sig, fylld av barmhärtighet och goda frukter, fri från partiskhet och hyckleri.
18Och rättfärdighetens frukt blir sådd i frid åt dem som skapar frid.