1Jakob, Guds och Herrens Jesu Kristi tjänare, hälsar de tolv stammarna i förskingringen.
2Mina bröder, håll det för ingenting annat än glädje när ni råkar ut för olika slags prövningar.
3Ni vet, att när er tro prövas, så leder det till uthållighet.
4Och låt uthålligheten ha med sig ett fullbordat verk, för att ni ska vara fullkomliga och hela, utan någon brist.
5Men om någon av er saknar visdom, ska han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han ska få den.
6Men han ska be i tro utan att tvivla. För den som tvivlar liknar havets våg, som drivs av vinden och kastas hit och dit.
7För en sådan människa ska inte tro att han kan få något av Herren.
8En man vars själ dras åt två håll är ostadig på alla sina vägar.
9Men den broder som är ringa kan berömma sig av sin höghet
10och den som är rik av sin ringhet, för han ska försvinna såsom blommorna i gräset.
11För solen går upp med sin hetta och gräset torkar bort och dess blommor faller av och dess sköna fägring förgår. Så ska även den rike vissna bort mitt i sin strävan.
12Salig är den man som uthärdar prövningen. För när han har blivit prövad ska han få livets krona, som Herren har lovat dem som älskar honom.
13Ingen som blir frestad får säga: Jag blir frestad av Gud. För Gud kan inte frestas av det onda och frestar inte heller någon.
14Utan var och en frestas, när han dras bort och lockas av sitt eget begär.
15Därefter, sedan begäret har blivit havande, föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död.
16Bedra inte er själva, mina älskade bröder.
17Varje god gåva och varje fullkomlig gåva är från ovan och kommer ner från ljusets Fader. Hos honom finns ingen förändring eller växling mellan ljus och mörker.
18Efter sin vilja har han fött oss genom sanningens ord, för att vi skulle vara en förstlingsfrukt bland dem han skapat.
19Därför, mina älskade bröder, ska varje människa vara snar till att höra, sen till att tala och sen till vrede.
20För en mans vrede åstadkommer inte det som är rätt inför Gud.
21Lägg därför bort all orenhet och all ondska, och ta ödmjukt emot ordet som är inplanterat i er och som kan frälsa era själar.
22Men var ordets görare och inte bara dess hörare, annars bedrar ni er själva.
23För om någon är ordets hörare och inte dess görare, så är han lik en man som betraktar sitt ansikte i en spegel,
24för när han har betraktat sig själv, går han därifrån och glömmer genast hur han var.
25Men den som ser in i frihetens fullkomliga lag och blir kvar i den, han är inte en glömsk hörare utan en verklig görare, han kommer att bli välsignad i det han gör.
26Om någon bland er tror sig vara gudfruktig och inte styr sin tunga utan bedrar sitt hjärta, så är hans gudstjänst ingenting värd.
27Detta är en ren och fläckfri gudstjänst inför Gud och Fadern, att besöka föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen.