1Varje överstepräst som tas ut bland människor blir ju insatt för människor i de ting som rör Gud, för att han ska bära fram både gåvor och offer för synder.
2Han kan ha medkänsla med dem som är okunniga och vilseförda, eftersom han själv också är behäftad med svaghet.
3Och därför måste han offra för synder både för folket och för sig själv.
4Och ingen tar sig själv denna värdighet, utan den som blir kallad av Gud, såsom också Aron blev.
5Så har inte heller Kristus förhärligat sig själv för att bli överstepräst, utan han som sa till honom: Du är min Son, jag har fött dig i dag,
6liksom han också säger på ett annat ställe: Du är en präst till evig tid efter Melkisedeks sätt,
7som under sin tid här i köttet med höga rop och tårar frambar böner och åkallan till den som kunde frälsa honom från döden. Och han blev bönhörd för sin gudsfruktans skull.
8Trots att han var Son, lärde han sig lydnad genom sitt lidande.
9Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla dem som lyder honom,
10av Gud kallad överstepräst efter Melkisedeks sätt.
11Om detta har vi mycket att säga men som är svårt att förklara, eftersom ni har blivit så tröga att lyssna.
12För ni som för länge sedan borde vara lärare, har på nytt behov av att man lär er de första grunderna av Guds ord. Ni har ju blivit sådana som behöver mjölk och inte fast föda.
13För den som lever av mjölk är inte mogen för undervisning om rättfärdighet, eftersom han är ett spädbarn.
14Men den fasta födan hör till dem som är fullvuxna, de som har övat upp sina sinnen till att skilja mellan gott och ont.