Hebrews 5
1 Varje överstepräst som tas ut bland människor blir ju insatt för människor i de ting som rör Gud, för att han ska bära fram både gåvor och offer för synder.
2 Han kan ha medkänsla med dem som är okunniga och vilseförda, eftersom han själv också är behäftad med svaghet.
3 Och därför måste han offra för synder både för folket och för sig själv.
4 Och ingen tar sig själv denna värdighet, utan den som blir kallad av Gud, såsom också Aron blev.
5 Så har inte heller Kristus förhärligat sig själv för att bli överstepräst, utan han som sa till honom: Du är min Son, jag har fött dig i dag,
6 liksom han också säger på ett annat ställe: Du är en präst till evig tid efter Melkisedeks sätt,
7 som under sin tid här i köttet med höga rop och tårar frambar böner och åkallan till den som kunde frälsa honom från döden. Och han blev bönhörd för sin gudsfruktans skull.
8 Trots att han var Son, lärde han sig lydnad genom sitt lidande.
9 Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla dem som lyder honom,
10 av Gud kallad överstepräst efter Melkisedeks sätt.
11 Om detta har vi mycket att säga men som är svårt att förklara, eftersom ni har blivit så tröga att lyssna.
12 För ni som för länge sedan borde vara lärare, har på nytt behov av att man lär er de första grunderna av Guds ord. Ni har ju blivit sådana som behöver mjölk och inte fast föda.
13 För den som lever av mjölk är inte mogen för undervisning om rättfärdighet, eftersom han är ett spädbarn.
14 Men den fasta födan hör till dem som är fullvuxna, de som har övat upp sina sinnen till att skilja mellan gott och ont.