1Därför, ni heliga bröder, som är delaktiga av den himmelska kallelsen, ge akt på den apostel och överstepräst, Kristus Jesus, som vi bekänner.
2Han var trogen mot honom som hade insatt honom till det, liksom också Mose i hela hans hus.
3För han har aktats värdig så mycket större ära än Mose, liksom den som bygger huset har större heder än själva huset.
4Varje hus är ju byggt av någon, men Gud är den som har byggt allt.
5Och Mose var visserligen trogen i hela hans hus som en tjänare, till ett vittnesbörd om det som senare skulle förkunnas,
6men Kristus såsom Son över hans hus, vars hus är vi, om vi orubbligt håller fast vid den förtröstan och glädjen som hoppet ger ända fram till slutet.
7Därför, såsom den Helige Ande säger: I dag, om ni hör hans röst,
8så förhärda inte era hjärtan såsom vid förbittringen på frestelsens dag i öknen,
9där era fäder frestade mig och prövade mig, fast de sett mina gärningar i fyrtio år.
10Därför blev jag vred på den generationen och sa: Alltid far de vilse i sina hjärtan, och de kände inte mina vägar.
11Så svor jag i min vrede: De ska inte komma in i min vila.
12Bröder, se till att inte någon av er har ett ont otroshjärta, så att han avfaller från den levande Guden,
13utan förmana varandra varje dag så länge det heter i dag, för att ingen av er ska bli förhärdad genom syndens bedrägeri.
14För vi är delaktiga i Kristus, om vi håller fast vid vår första tillförsikt ända till slutet.
15När det sägs: I dag, om ni hör hans röst, så förhärda inte era hjärtan såsom vid förbittringen.
16För somliga som hade hört det, förbittrade honom, men inte alla som hade kommit ut ur Egypten genom Mose.
17Men vilka var han vred på i fyrtio år? Var det inte de som hade syndat, de vilkas kroppar föll i öknen?
18Och vilka gällde den ed som han svor, att de inte skulle komma in i hans vila, om inte dem som vägrade lyda?
19Vi ser alltså att det var på grund av otro som de inte kunde komma in.