Hebrews 12
1 Då vi nu har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss lägga av allt som tynger och synden som så lätt snärjer oss, och löpa uthålligt i det lopp vi har framför oss,
2 och se på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, som på grund av den glädje som låg framför honom uthärdade korset utan att bry sig om smäleken, och som satte sig på högra sidan om Guds tron.
3 Tänk därför på honom som har fått stå ut med sådan motsägelse från syndarna, så att ni inte tröttnar i era själar och ger upp.
4 Ännu har ni inte stått emot ända till blods i kampen mot synden.
5 Och ni har redan glömt den förmaning som talar till er liksom till söner: Min son, förakta inte Herrens fostran och ge inte upp då du tillrättavisas av honom,
6 för den Herren älskar den agar han, och han bestraffar var son som han tar emot.
7 Om ni får utstå tuktan, så handlar Gud med er såsom med söner. För var finns den son som inte tuktas av sin far?
8 Men om ni är utan fostran, som alla har fått sin del av, så är ni oäkta och inte söner.
9 Vidare: Vi har ju haft köttsliga fäder som fostrade oss, och vi hade respekt för dem, ska vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Fader, så att vi får leva?
10 De förra fostrade oss ju bara under en kort tid som de fann lämpligt, men han gör det för vårt bästa, för att vi ska få del av hans helighet.
11 Och för stunden verkar ingen fostran vara till glädje utan till sorg, men för dem som fostrats genom detta, ger den efteråt rättfärdighetens fridsfulla frukt.
12 Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän.
13 Och gör stigarna raka för era fötter, så att det som haltar inte går ur led utan i stället blir botat.
14 Sträva efter frid med alla och helgelse, utan vilken ingen får se Herren.
15 Se till att ingen går miste om Guds nåd, att ingen bitter rot skjuter skott och vållar skada, och många blir smittade genom den,
16 att ingen är otuktig eller oandlig som Esau, som sålde bort sin förstfödslorätt för ett mål mat.
17 Ni vet ju, att när han efteråt ville ärva välsignelsen blev han avvisad, för han såg inte någon möjlighet att ändra sig, trots att han sökte därefter med tårar.
18 För ni har inte kommit till ett berg som man kan ta på och som brinner med eld, inte till töcken, mörker och storm,
19 och till basunljud och till en röst, som talade så att de som hörde den bad att få slippa höra mer.
20 De kunde nämligen inte stå ut med det som blev befallt: Även om bara ett djur rör vid berget, ska det stenas eller skjutas med en pil.
21 Och så förfärlig var den synen att Mose sa: Jag är förskräckt och bävar.
22 Nej, ni har kommit till Sions berg och till den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till en oräknelig skara av änglar,
23 och till en högtidsskara och församling av förstfödda, som är uppskrivna i himlen, och till Gud, allas domare, och till de rättfärdigas andar som har fullkomnats,
24 och till det nya förbundets medlare, Jesus, och till det renande blodet som talar bättre än Abels blod.
25 Se till att ni inte avvisar honom som talar. För om inte de kunde fly undan, när de undanbad sig honom som talade på jorden, så kan vi det ännu mindre, om vi vänder oss bort från honom som talar från himlen.
26 Hans röst fick då jorden att bäva, men nu har han lovat och sagt: Än en gång skakar jag inte bara jorden, utan också himlen.
27 Men dessa ord, än en gång, visar att de skapade ting som kan vackla ska försvinna, för att de ting som inte kan vackla ska bestå.
28 Därför, då vi får ett rike som inte kan vackla, så låt oss ta vara på nåden, genom vilken vi ska tjäna och behaga Gud med vördnad och gudsfruktan.
29 För vår Gud är en förtärande eld.