1I forna tider talade Gud många gånger och på många sätt till fäderna genom profeterna.
2I dessa sista dagar har han talat till oss genom Sonen, som han har satt till arvinge över allt. Genom honom har han också skapat universum.
3Han är hans härlighets återsken och hans väsens avbild och bär allt med sitt mäktiga ord. Sedan han genom sig själv renat oss från våra synder har han satt sig på Majestätets högra sida i höjden.
4Han är så mycket större än änglarna som det namn han har ärvt är förmer än deras.
5För till vilken av änglarna har han någonsin sagt: Du är min Son, jag har i dag fött dig? Eller vidare: Jag ska vara hans Fader, och han ska vara min Son?
6Och vidare, när han låter den Förstfödde träda in i världen, säger han: Alla Guds änglar ska tillbe honom.
7Och om änglarna säger han: Han gör sina änglar till andar och sina tjänare till eldslågor.
8Men till Sonen säger han: Gud, din tron varar från evighet till evighet, ditt rikes spira är rättvisans spira.
9Du har älskat rättfärdighet och hatat orättfärdighet. Därför, Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja mer än dina följeslagare.
10Och: Du, Herre, har i begynnelsen lagt jordens grund och himlarna är dina händers verk.
11De ska förgås, men du ska bestå, och de ska alla nötas ut som en klädnad.
12Och som en mantel ska du rulla ihop dem och de ska förvandlas. Men du är densamme och dina år har inget slut.
13Men till vilken av änglarna har han någonsin sagt: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender som en fotpall för dina fötter?
14Är de inte allesammans tjänsteandar, utsända för att tjäna dem som ska ärva frälsningen?