1Så förmanar jag nu er, jag som är en fånge i Herren, att vandra värdigt den kallelse varmed ni har blivit kallade,
2med all ödmjukhet och saktmodighet, med tålamod, så att ni i kärlek har fördrag med varandra.
3Gör allt för att bevara Andens enhet genom fridens band:
4En kropp och en Ande, såsom ni också har blivit kallade till ett hopp, vid er kallelse.
5En Herre, en tro, ett dop,
6en Gud och allas Fader, som är över alla och genom alla och i er alla.
7Men åt var och en av oss blev nåden given i överensstämmelse med Kristi gåvas mått.
8Därför säger han: När han for upp i höjden, förde han bort fångenskapen som fånge, och han gav människorna gåvor.
9Men detta: Han for upp, vad betyder det, om inte att han också först for ner till de lägre delarna av jorden?
10Han som for ner är också densamme som for upp över alla himlar för att han skulle uppfylla allt.
11Och han gav några till apostlar, några till profeter, några till evangelister och några till herdar och lärare,
12för att göra de heliga fullkomliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp,
13tills att vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till en fullkomlig man och till det mått av mognad som hör till Kristi fullhet.
14För att vi inte längre ska vara barn som drivs omkring vind för våg av varje vindkast i läran, genom människors bedrägliga spel och listighet, som de ligger på lur för att bedra med.
15Utan tala sanning i kärlek, så att vi i allt kan växa upp till honom som är huvudet, Kristus.
16Från honom sammanfogas hela kroppen och hålls samman genom det stöd som varje led ger, med den kraft som är fördelad åt varje enskild del, som gör att kroppen växer till och bygger upp sig själv i kärlek.
17Därför säger jag detta och betygar i Herren, att ni inte längre ska vandra såsom de andra hedningarna vandrar i deras sinnes fåfänglighet,
18förmörkade till förståndet och främmande för livet i Gud på grund av den okunnighet som är i dem därför att deras hjärtan är förblindade,
19vilka, efter att ha blivit känslokalla, ger sig hän åt lösaktighet för att bedriva all slags orenhet med ett omåttligt begär.
20Men ni har inte lärt känna Kristus så,
21om ni annars har hört honom och blivit undervisade av honom enligt den sanning som finns hos Jesus.
22Så lägg nu bort det som hör till ert förra levnadssätt, den gamla människan som är fördärvad genom de bedrägliga begären,
23och förnyas i ert sinnes ande
24och ikläd er den nya människan, som är skapad efter Gud i sanningens rättfärdighet och helighet.
25Lägg därför bort lögnen och tala sanning, var och en med sin nästa, vi är ju varandras lemmar.
26Vredgas, men synda inte. Låt inte solen gå ner över er vrede.
27Ge inte heller djävulen något utrymme.
28Den som stjäl ska inte längre stjäla, utan i stället arbeta och göra det som är gott med sina händer, så att han kan ha något att dela med sig åt den som behöver.
29Låt inget oanständigt tal komma ur er mun, utan bara det som är gott till uppbyggelse, där det behövs, så att det ger nåd åt dem som hör på.
30Och bedröva inte Guds Helige Ande, som ni har fått som ett sigill till förlossningens dag.
31Låt all bitterhet och häftighet och vrede och skrikande och hädelse tillsammans med all ondska vara långt borta från er.
32Och var i stället vänliga och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, så som också Gud i Kristus har förlåtit er.