Acts 8
1 Också Saulus samtyckte till att han dödades. Och samma dag bröt en svår förföljelse ut mot församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades till olika områden i Judeen och Samarien.
2 Några gudfruktiga män begravde Stefanus och höll en stor dödsklagan över honom.
3 Men Saulus försökte utplåna församlingen. Han gick in i hus efter hus och drog fram män och kvinnor och lät sätta dem i fängelse.
4 Men de som hade skingrats gick omkring och predikade ordet.
5 Och Filippus kom ner till en stad i Samarien och predikade Kristus för dem.
6 När de hörde och såg de mirakler han gjorde, slöt folket upp som en man och lyssnade uppmärksamt på det som Filippus hade att säga,
7 för de orena andarna for ut under höga rop från många som var besatta, och många lama och krymplingar blev helade.
8 Och det blev stor glädje i den staden.
9 Men där fanns en man vid namn Simon, som tidigare hade utövat trolldom i staden och hade slagit det samaritiska folket med häpnad. Han sa sig vara något stort.
10 Alla höll sig till honom, från den minsta till den största, och sa: Denne är Guds stora kraft.
11 Och de höll sig till honom, därför att han under lång tid hade fått dem att häpna genom sina trollkonster.
12 Men när de trodde på Filippus som predikade evangelium om Guds rike och Jesu Kristi namn, lät de döpa sig, både män och kvinnor.
13 Då kom även Simon själv till tro, och när han var döpt, höll han sig stadigt till Filippus. Och han häpnade när han såg de tecken och under som skedde.
14 När apostlarna, som var i Jerusalem, fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de till dem Petrus och Johannes,
15 som reste ner och bad för dem att de skulle få den Helige Ande,
16 för han hade ännu inte fallit på någon av dem, utan de var endast döpta i Herren Jesu namn.
17 Då lade de händerna på dem, och de tog emot den Helige Ande.
18 Men när Simon såg, att den Helige Ande gavs genom att apostlarna lade händerna på dem, erbjöd han dem pengar,
19 och sa: Ge också mig denna makt, att var och en som jag lägger händerna på får den Helige Ande.
20 Men Petrus svarade honom: Till fördärvet med dig och dina pengar, eftersom du menar att Guds gåva kan köpas för pengar.
21 Du har varken del eller lott i den här saken, eftersom ditt hjärta inte är rätt inför Gud.
22 Omvänd dig därför från din ondska och be till Gud att det du tänkt i ditt hjärta må, om möjligt, bli dig förlåtet.
23 För jag ser att du är full av bitter galla och bunden i orättfärdighetens band.
24 Då svarade Simon och sa: Be ni till Herren för mig, så att ingenting av det ni har sagt kommer över mig.
25 Och sedan de hade vittnat och predikat Herrens ord, vände de tillbaka till Jerusalem och predikade evangeliet i många byar i Samarien.
26 Men en Herrens ängel talade till Filippus och sa: Stå upp och gå söderut på den vägen som leder från Jerusalem ner till Gasa. Den är öde.
27 Och han stod upp och gick. Och se, en etiopisk hovman, en eunuck hos drottning Kandace i Etiopien, vilken hon hade satt över hela sin skattkammare, hade kommit till Jerusalem för att tillbe,
28 och han var nu på väg tillbaka och satt i sin vagn och läste profeten Jesaja.
29 Då sa Anden till Filippus: Gå fram och håll dig intill denna vagn.
30 Då sprang Filippus fram och hörde honom läsa profeten Jesaja, och sa: Förstår du vad du läser?
31 Då svarade han: Hur skulle jag kunna det, om inte någon vägleder mig? Och han bad Filippus att stiga upp och sätta sig bredvid honom.
32 Och det ställe i Skriften som han läste var detta: Liksom ett får fördes han bort till att slaktas och liksom ett lamm är tyst inför honom som klipper det, så öppnade han inte sin mun.
33 Genom hans förnedring blev hans dom borttagen, och vem ska kunna berätta om hans släkte? För hans liv togs bort från jorden.
34 Hovmannen började tala och sa till Filippus: Jag vill fråga dig: vem är det profeten säger detta om? Om sig själv eller om någon annan?
35 Då öppnade Filippus sin mun och började utifrån detta skriftställe predika evangeliet om Jesus för honom.
36 Och medan de färdades vägen fram, kom de till ett vatten. Då sa hovmannen: Se, här finns vatten. Vad hindrar att jag döps?
37 Då sa Filippus: Om du tror av hela ditt hjärta, så kan det ske. Och han svarade och sa: Jag tror att Jesus Kristus är Guds Son.
38 Och han befallde att vagnen skulle stanna och de steg båda ner i vattnet, både Filippus och hovmannen och han döpte honom.
39 När de hade stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen såg honom inte mer, utan fortsatte glad sin resa.
40 Men Filippus blev funnen i Asdod, och på genomresan predikade han evangeliet i alla städer, tills han kom till Cesarea.