Acts 2
1 När pingstdagen var inne var de alla samlade i full enighet.
2 Då kom plötsligt ett dån från himlen, såsom när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt.
3 Och tungor såsom av eld visade sig för dem, vilka fördelade sig och de satte sig på var och en av dem.
4 Och de blev alla uppfyllda av den Helige Ande och började tala med andra tungomål, allteftersom Anden ingav dem att tala.
5 Och i Jerusalem bodde det gudfruktiga judiska män från alla folk under himlen.
6 Då nu detta dån hördes, samlades mycket folk och de var förbryllade, eftersom var och en hörde sitt eget språk talas av dem.
7 Och de blev alla häpna och förundrade och de sa till varandra: Se, är inte alla dessa som talar, galileer?
8 Hur kan då var och en höra det egna språket talas som där vi är födda?
9 Parter och meder och elamiter och de som bor i Mesopotamien och i Judeen och Kappadocien, Pontus och Asien,
10 både Frygien och Pamfylien, Egypten och de delar av Libyen som gränsar mot Cyrene, och besökande från Rom, både judar och proselyter,
11 kreter och araber. Vi hör dem tala om Guds underbara verk på våra egna språk.
12 Och de blev alla häpna och förvirrade, och den ene sa till den andre: Vad betyder detta?
13 Men andra drev med dem och sa: De är fulla av sött vin.
14 Då trädde Petrus fram med de elva och höjde sin röst och talade till dem: Ni judiska män och alla ni som bor i Jerusalem. Detta ska ni veta, och lyssna till mina ord,
15 för dessa är inte druckna som ni tror. Det är ju bara tredje timmen på dagen.
16 Utan detta är det som är sagt genom profeten Joel:
17 Och det ska ske i de yttersta dagarna, säger Gud: Jag ska utgjuta av min Ande över allt kött, och era söner och era döttrar ska profetera, och era ynglingar ska se syner, och era äldste ska drömma drömmar.
18 Och över mina tjänare och över mina tjänarinnor ska jag i de dagarna utgjuta av min Ande, och de ska profetera.
19 Jag ska låta under ske uppe på himlen och tecken nere på jorden: blod och eld och moln av rök.
20 Solen ska vändas i mörker, och månen i blod, innan Herrens dag kommer, den stora och synliga.
21 Och det ska ske att var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst.
22 Ni män av Israel! Hör dessa ord: Jesus från Nasaret, en man som inför er har blivit bekräftad av Gud genom kraftgärningar och under och tecken som Gud gjorde genom honom bland er, som ni också själva vet.
23 Honom som genom Guds fastställda plan och förutbestämmelse blev utlämnad, har ni tagit och med onda mäns händer korsfäst och dödat.
24 Honom har Gud uppväckt, efter att han hade löst honom ur dödens vånda, eftersom det inte var möjligt att han skulle behållas av den.
25 För David säger om honom: Jag har alltid Herren för mina ögon, för han är på min högra sida för att jag inte ska vackla.
26 Därför gladde sig mitt hjärta och min tunga fröjdade sig, och även mitt kött ska vila i hoppet.
27 För du ska inte lämna min själ åt dödsriket, inte heller ska du låta din Helige se förgängelsen.
28 Du har visat mig livets vägar, du ska uppfylla mig med glädje inför ditt ansikte.
29 Män och bröder, låt mig tala öppet till er om patriarken David, att han är både död och begraven, och hans grav finns ibland oss än idag.
30 Eftersom han var en profet och visste att Gud med ed hade svurit honom, att ur en av hans efterkommande, enligt köttet, resa upp Kristus för att sitta på hans tron,
31 förutsåg han och talade om Kristi uppståndelse: att hans själ inte skulle lämnas åt dödsriket, inte heller skulle hans kropp se förgängelsen.
32 Denne Jesus har Gud uppväckt, det är vi alla vittnen till.
33 Efter att han blev upphöjd till Guds högra sida och har tagit emot löftet av Fadern om den Helige Ande, har han utgjutit detta som ni nu ser och hör.
34 För David har inte farit upp till himlen, men han säger själv: Herren sa till min Herre: Sätt dig på min högra sida,
35 till dess jag har lagt dina fiender till en fotpall för dina fötter.
36 Därför ska hela Israels hus vara helt förvissade om att denne Jesus som ni har korsfäst, honom har Gud gjort både till Herre och till Kristus.
37 När de hörde detta, fick de ett styng i hjärtat och sa till Petrus och de andra apostlarna: Män och bröder, vad ska vi göra?
38 Då sa Petrus till dem: Omvänd er och låt var och en av er döpa sig i Jesu Kristi namn till syndernas förlåtelse och ni ska få den Helige Andes gåva.
39 För åt er är löftet givet och åt era barn och åt alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud ska kalla.
40 Också med många andra ord vittnade och förmanade han och sa: Låt er frälsas från detta onda släkte.
41 De som då med glädje tog emot hans ord, lät döpa sig, och så ökades församlingen den dagen med omkring tre tusen själar.
42 Och de höll fast vid apostlarnas lära och gemenskapen och vid brödsbrytelsen och bönerna.
43 Och fruktan kom över varje själ, och många under och tecken gjordes genom apostlarna.
44 Och alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt,
45 och de sålde sina ägodelar och tillhörigheter och delade ut dem till alla, efter vad var och en behövde.
46 Och varje dag var de ständigt och i full enighet tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd, och åt sin mat med fröjd och uppriktigt hjärta.
47 De prisade Gud och hade gott anseende hos allt folket. Och dagligen lade Herren till församlingen dem som blev frälsta.