Acts 17
1 När de hade rest genom Amfipolis och Apollonia kom de till Thessalonike, där judarna hade en synagoga.
2 Och sin vana trogen gick Paulus in till dem, och under tre sabbater talade han till dem ur Skrifterna
3 och förklarade och bevisade att Kristus måste lida och uppstå från de döda, och sa: Alltså är denne Jesus, som jag predikar för er, Kristus.
4 Och några av dem trodde och slöt sig till Paulus och Silas. Därtill också en stor skara gudfruktiga greker och inte så få av de förnämsta kvinnorna.
5 Då blev de judar som inte trodde avundsjuka och tog med sig några onda män från gatan och ställde till upplopp och oroligheter i staden och trängde sig fram mot Jasons hus och ville föra ut dem till folket.
6 Och då de inte fann dem, släpade de Jason och några bröder till stadens styresmän och ropade: Dessa som har uppviglat hela världen har nu också kommit hit,
7 och Jason har tagit emot dem. De handlar alla tvärtemot kejsarens påbud och säger att det är en annan som är konung, en Jesus.
8 Och de väckte oro bland folket och hos stadens styresmän när de hörde detta.
9 När de hade tagit emot borgen av Jason och de andra, frigavs de.
10 Men på natten skickade bröderna genast iväg Paulus och Silas till Berea. När de kom dit gick de till judarnas synagoga.
11 Dessa var mer vidsynta än de i Thessalonike. De tog emot ordet med all villighet och forskade dagligen i Skrifterna för att se om det kunde förhålla sig så.
12 Och många av dem trodde, och dessutom ganska många ansedda grekiska kvinnor och män.
13 Men när judarna i Thessalonike fick veta att Guds ord predikades av Paulus också i Berea, kom de också dit och uppviglade folket.
14 Men då sände bröderna genast iväg Paulus för att han skulle bege sig iväg ända till havet. Men både Silas och Timoteus stannade kvar där.
15 Och de som följde med Paulus förde honom ända till Aten. Och de återvände med beskedet till Silas och Timoteus, att de så snart som möjligt skulle komma till honom.
16 Medan Paulus väntade på dem i Aten, blev han upprörd i sin ande då han såg staden vara fylld med avgudadyrkan.
17 Därför samtalade han i synagogan med judarna och med dem som fruktade Gud, och på torget var dag med dem som han träffade där.
18 Och några filosofer av epikureerna och stoikerna diskuterade med honom. Och några sa: Vad är det den där pratmakaren vill säga? Och andra sa: Han tycks vara en förkunnare av främmande gudar, eftersom han predikade Jesus och uppståndelsen för dem.
19 Och de tog honom med sig och förde honom till Areopagen och sa: Kan vi få veta vad det är för en ny lära som du förkunnar?
20 För det du låter oss höra är främmande för oss. Vi vill nu veta vad detta betyder.
21 För alla atenare och främlingar som var där hade inte tid för annat än att tala om eller höra på något nytt.
22 Då trädde Paulus fram mitt på Areopagen och sa: Män, atenare, jag ser av allt att ni är mycket religiösa.
23 För medan jag har gått omkring och beskådat det som ni dyrkar, har jag funnit ett altare med inskriften: Åt en okänd gud. Han som ni alltså tillber utan att känna till, honom förkunnar jag för er.
24 Gud som har gjort världen och allt som är i den, han som är Herre över himmel och jord, bor inte i tempel som är gjorda med händer.
25 Inte heller låter han betjäna sig av människohänder som om han behövde något, han som åt alla ger liv och anda och allt.
26 Och han har av ett blod gjort alla folkslag för att de ska bo över hela jordens yta. Och han har fastställt deras bestämda tider och de gränser inom vilka de ska bo,
27 för att de ska söka Herren, om de möjligen skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom, fast han inte är långt borta från någon enda av oss.
28 För i honom är det vi lever, rör oss och är till, som också några av era skalder har sagt: För vi är också av hans släkt.
29 Är vi nu av Guds släkt så ska vi inte tänka att Gudomen är lik guld eller silver eller sten, något som är format av mänsklig konst och tanke.
30 Därför har Gud haft överseende med okunnighetens tider, men nu förkunnar han att alla människor överallt ska omvända sig.
31 För han har fastställt en dag då han ska döma världen med rättfärdighet, genom den man som han har bestämt till det. Detta har han bekräftat för alla genom att låta honom uppstå från de döda.
32 När de hörde om de dödas uppståndelse, var det några som hånade, men andra sa: Vi vill höra dig en gång till angående detta.
33 Och så gick Paulus bort ifrån dem.
34 Men några män slöt sig till honom och kom till tro. Bland dessa var Dionysius, en medlem av Areopagen, och en kvinna som hette Damaris, och några till.