Acts 15
1 Och några män kom ner från Judeen och lärde bröderna: Om ni inte låter omskära er enligt seden från Mose, kan ni inte bli frälsta.
2 Då uppstod det oenighet, och Paulus och Barnabas kom i en allvarlig dispyt med dem. De beslöt att Paulus och Barnabas och några andra av dem skulle resa upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem angående denna stridsfråga.
3 Så efter att församlingen hade följt dem en bit på vägen, tog de vägen genom Fenicien och Samarien och berättade om hedningarnas omvändelse och spred stor glädje hos alla bröderna.
4 Och när de kom till Jerusalem, togs de emot av församlingen och av apostlarna och de äldste, och de berättade om allt som Gud hade gjort med dem.
5 Men några från fariseernas parti som hade kommit till tro, stod upp och sa att man måste omskära dem och befalla dem att hålla Mose lag.
6 Apostlarna och de äldste samlades då för att behandla denna fråga.
7 Och efter en lång diskussion reste sig Petrus och sa till dem: Män och bröder, ni vet att Gud för länge sedan har gjort det valet bland oss att hedningarna genom min mun skulle få höra evangeliets ord och komma till tro.
8 Och Gud som känner hjärtat, gav dem sitt vittnesbörd genom att han gav den Helige Ande åt dem, på samma sätt som åt oss.
9 Och han gjorde inte någon skillnad mellan oss och dem, sedan han genom tron hade renat deras hjärtan.
10 Varför frestar ni då nu Gud, genom att på lärjungarnas hals lägga ett ok, som varken våra fäder eller vi har kunnat bära?
11 Men vi tror att det är genom Herren Jesu Kristi nåd som vi blir frälsta, på samma sätt som de.
12 Då teg alla de församlade och hörde på Barnabas och Paulus, som berättade hur stora tecken och under Gud hade gjort bland hedningarna genom dem.
13 När de hade slutat, svarade Jakob och sa: Män och bröder, hör på mig.
14 Simeon har berättat, hur Gud först såg till att från hedningarna ta ut ett folk för sitt namn.
15 Och det stämmer överens med profeternas ord, såsom det är skrivet:
16 Därefter ska jag komma tillbaka och åter bygga upp Davids fallna hydda. Och dess ruiner ska jag bygga upp igen och jag ska upprätta den,
17 för att också de övriga av människorna ska söka Herren, även alla hedningar över vilka mitt namn har blivit nämnt, säger Herren, som gör allt detta.
18 För Gud är alla hans verk kända från världens begynnelse.
19 Därför anser jag att man inte ska göra det svårt för de hedningar som omvänder sig till Gud,
20 utan att man skriver till dem att de ska avhålla sig från besmittelse genom avgudar och från otukt, och från kött av kvävda djur och från blod.
21 För Mose har sedan gamla tider i alla städer haft dem som predikar honom i synagogorna, där han blir läst varje sabbat.
22 Då beslöt apostlarna och de äldste tillsammans med hela församlingen att bland sig välja ut några män och sända dem till Antiokia med Paulus och Barnabas, nämligen Judas, som även kallades Barsabbas, och Silas, som var ledande män bland bröderna.
23 Och med egen hand skrev de följande: Apostlarna och de äldste och bröderna hälsar till de bröder som är av hednisk härkomst i Antiokia och Syrien och Cilicien.
24 Eftersom vi har hört att några som har kommit från oss har förvirrat er med sitt tal och oroat era själar och sagt att ni ska låta omskära er och hålla lagen, utan att vi har gett någon sådan befallning,
25 så har vi enhälligt beslutat att utse några män och sända dem till er, tillsammans med våra kära bröder Paulus och Barnabas,
26 män som har riskerat sina liv för vår Herre Jesu Kristi namn.
27 Vi har därför sänt Judas och Silas, som också muntligen ska berätta samma sak.
28 För den Helige Ande och vi har beslutat att inte lägga på er någon ytterligare börda, förutom detta som är nödvändigt:
29 Att ni ska avhålla er från det som är offrat åt avgudarna, och från blod, och från kött av kvävda djur och från otukt. Om ni noga aktar er för detta, gör ni rätt. Farväl.
30 Och efter att de hade sänts iväg kom de till Antiokia och efter att de hade sammankallat församlingen lämnade de över brevet.
31 När de hade läst det blev de glada över denna uppmuntran.
32 Och Judas och Silas, som också själva var profeter, förmanade bröderna med många ord och styrkte dem.
33 Och sedan de hade varit där en tid sände bröderna dem i frid tillbaka till apostlarna.
34 Men Silas beslöt att bli kvar där.
35 Och Paulus och Barnabas stannade i Antiokia, undervisade och predikade Herrens ord tillsammans med många andra.
36 Men efter några dagar sa Paulus till Barnabas: Låt oss resa tillbaka och besöka våra bröder i alla de städer där vi har predikat Herrens ord, och se hur de har det.
37 Och Barnabas var då fast besluten över att de skulle ta med sig Johannes som kallades Markus.
38 Men Paulus ansåg det inte rätt att ta med sig en som hade lämnat dem i Pamfylien och inte följt med dem i arbetet.
39 Så skarp blev deras tvist, att de skilde sig från varandra. Och Barnabas tog Markus med sig och seglade till Cypern.
40 Men Paulus utsåg Silas, och begav sig i väg sedan han av bröderna hade blivit överlämnad åt Guds nåd.
41 Och han reste genom Syrien och Cilicien och styrkte församlingarna.