1Och i den församling som var i Antiokia fanns det några profeter och lärare, både Barnabas och Simeon, som kallades Niger, och Lucius från Cyrene och Manaen, fosterbror till tetrarken Herodes, och Saulus.
2När dessa gjorde tjänst inför Herren och fastade, sa den Helige Ande: Avskilj åt mig både Barnabas och Saulus för den uppgift som jag har kallat dem till.
3Då, efter att ha fastat och bett och lagt händerna på dem, sände de iväg dem.
4Så efter att dessa hade blivit utsända av den Helige Ande kom de ner till Seleucia och seglade därifrån till Cypern.
5När de hade kommit till Salamis, predikade de Guds ord i judarnas synagogor. Och de hade också Johannes med sig som medhjälpare.
6Sedan de hade färdats över ön ända till Pafos, träffade de på en trollkarl, en falsk profet, en jude vid namn Barjesus.
7Han var hos landshövdingen Sergius Paulus, som var en förståndig man. Denne kallade till sig Barnabas och Saulus och bad att få höra Guds ord.
8Men Elymas, trollkarlen – det är vad hans namn betyder – stod dem emot och försökte vända bort landshövdingen från tron.
9Men Saulus, som även kallades Paulus, spände ögonen i honom uppfylld av den Helige Ande
10och sa: O du djävulens son, full av all slags svek och elakhet, du fiende till all rättfärdighet! Ska du inte upphöra att förvränga Herrens rätta vägar?
11Och se, nu är Herrens hand över dig och du ska bli blind och för en tid inte kunna se solen. Och i samma ögonblick föll töcken och mörker över honom, och han gick omkring och sökte efter någon som kunde leda honom.
12Då landshövdingen såg vad som hade skett, kom han till tro, överväldigad över Herrens lära.
13Paulus och de som var med honom seglade sedan ut från Pafos och kom till Perge i Pamfylien. Och Johannes lämnade dem och återvände till Jerusalem.
14Men sedan de rest vidare från Perge kom de till Antiokia i Pisidien. Och på sabbatsdagen gick de in i synagogan och satte sig.
15Sedan lagen och profeterna blivit lästa, sände synagogföreståndarna bud till dem och lät säga: Ni män och bröder, om ni har något förmaningens ord till folket, så säg det.
16Då reste sig Paulus och gav tecken med handen och sa: Män av Israel och ni som fruktar Gud, lyssna!
17Detta folks, Israels, Gud, utvalde våra fäder och han upphöjde folket medan de bodde som främlingar i Egyptens land, och med upplyft arm förde han dem ut därifrån.
18Och i omkring fyrtio års tid hade han fördrag med deras uppförande i öknen.
19Och sedan han hade utrotat sju folk i Kanaans land, fördelade han deras land åt dem genom lottning.
20Och därefter, under omkring 450 år, gav han dem domare fram till profeten Samuel.
21Därefter begärde de en kung, och Gud gav dem Saul, Kis son, en man av Benjamins stam, för en tid av fyrtio år.
22Och sedan han hade avsatt honom upphöjde han David till kung över dem. Honom gav han också sitt vittnesbörd och sa: Jag har funnit David, Isais son, en man efter mitt hjärta. Han ska göra min vilja i allt.
23Av hans efterkommande har Gud enligt sitt löfte rest upp en Frälsare åt Israel, Jesus,
24sedan Johannes före hans framträdande hade predikat omvändelsens dop för hela Israels folk.
25Och när Johannes skulle fullborda sitt lopp, sa han: Den ni tror att jag är, den är jag inte. Men se, efter mig kommer den vars sandaler jag inte är värdig att lösa från hans fötter.
26Män och bröder, söner av Abrahams släkt och de bland er som fruktar Gud, till er har ordet om denna frälsning blivit sänt.
27Men eftersom folket i Jerusalem och deras ledare inte förstod vem han var, och inte heller profeternas budskap som läses varje sabbat, har de uppfyllt dem genom att döma honom.
28Och trots att de inte fann något giltigt skäl att döda honom, krävde de att Pilatus skulle låta avrätta honom.
29Och när de hade fullbordat allt som var skrivet om honom, tog de ner honom från träet och lade honom i en grav.
30Men Gud uppväckte honom från de döda.
31Och han blev sedd under många dagar av dem som hade följt honom från Galileen upp till Jerusalem, de är hans vittnen inför folket.
32Och vi förkunnar för er det glada budskapet, att det löfte som gavs till fäderna,
33det har Gud uppfyllt åt oss, deras barn, genom att han har rest upp Jesus, såsom det också står skrivet i andra psalmen: Du är min Son, i dag har jag fött dig.
34Och angående att han har rest upp honom från de döda, så att han inte mer ska återvända till förgängelsen, det har han sagt på följande sätt: Jag vill ge er Davids heliga löften, de trofasta.
35Därför säger han också på ett annat ställe: Du ska inte låta din Helige se förgängelsen.
36För David insomnade ju, efter att han i sin generation hade tjänat Guds vilja och blev samlad till sina fäder och såg förgängelsen.
37Men han som Gud har rest upp har inte sett förgängelsen.
38Därför ska ni nu veta, män och bröder, att det är genom honom syndernas förlåtelse predikas för er,
39och att var och en som tror blir rättfärdiggjord i honom från allt det som ni inte kunde bli rättfärdiggjorda från genom Mose lag.
40Se därför till att det som blivit sagt genom profeterna inte kommer över er:
41Se, ni föraktare, och förundra er och gå under, för jag utför i era dagar ett verk, som ni aldrig skulle tro om någon berättar det för er.
42Och när judarna gick ut ur synagogan, bad hedningarna att de nästa sabbatsdag skulle predika för dem om samma sak.
43Men då församlingen skildes åt, följde många judar och gudfruktiga proselyter Paulus och Barnabas, som talade till dem och uppmanade dem att förbli i Guds nåd.
44Och följande sabbat kom nästan hela staden tillsammans för att höra Guds ord.
45Men när judarna fick se allt folket, fylldes de av avund och talade emot det som Paulus predikade genom att smäda och säga tvärt emot.
46Då svarade Paulus och Barnabas frimodigt och sa: Det var nödvändigt att Guds ord först skulle predikas för er. Men eftersom ni stöter det ifrån er och inte anser er värdiga det eviga livet, se, då vänder vi oss till hedningarna.
47För så har Herren befallt oss: Jag har satt dig till ett ljus för hedningarna, för att du ska bli till frälsning intill jordens yttersta gräns.
48När hedningarna hörde detta, blev de glada och prisade Herrens ord, och de kom till tro, så många som var bestämda till evigt liv.
49Och Herrens ord spreds över hela området.
50Men judarna hetsade de gudfruktiga och ansedda kvinnorna och de ledande männen i staden och satte i gång en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev bort dem från sitt område.
51Men de skakade dammet av sina fötter mot dem och begav sig till Ikonium.
52Och lärjungarna uppfylldes av glädje och den Helige Ande.