1När det gäller hjälpen till de heliga är det egentligen onödigt att jag skriver till er,
2för jag känner er goda vilja, som jag också inför makedonierna berömmer er för, att Akaja ända sedan förra året har varit redo och att er iver har sporrat de flesta.
3Men jag har sänt dessa bröder, för att vårt beröm av er i denna sak inte ska vara tomt prat och för att ni ska vara förberedda, såsom jag sagt.
4Annars, om några makedonier kommer med mig och inte finner er vara redo, får vi, för att inte säga ni, stå där med skam med vår tillit och beröm i denna sak.
5Jag har därför ansett det vara nödvändigt att uppmana bröderna att i förväg resa till er och bereda den rikliga gåva som ni redan har utlovat, så att den kan ligga färdig som en frikostig gåva och inte som en snålt tilltagen.
6Men det säger jag: Den som sår sparsamt, han ska också skörda sparsamt, och den som sår rikligt ska också skörda rikligt.
7Var och en ska ge som han bestämmer sig för i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång. För Gud älskar en glad givare.
8Och Gud är mäktig att låta all nåd överflöda till er, så att ni alltid och i allt har nog av allt och kan ge i överflöd till varje gott verk.
9Såsom det står skrivet: Han har strött ut, han har gett åt de fattiga, hans rättfärdighet varar i evighet.
10Men må han, som ger säd till såningsmannen och bröd till att äta, göra så att ert utsäde förökas och er rättfärdighets frukt växer till,
11så att ni i allt blir rika till all uppriktig givmildhet, som genom oss verkar tacksägelse till Gud.
12För den tjänst ni utför med denna insamling uppfyller inte endast den brist som de heliga har, utan överflödar också i många tacksägelser till Gud.
13Genom att ni består provet med denna insamling, kommer de att prisa Gud för att ni lydigt bekänner er till Kristi evangelium och med uppriktig givmildhet delar med er till dem och till alla.
14Och i deras bön för er längtar de efter er på grund av Guds överväldigande nåd som är i er.
15Gud vare tack för hans obeskrivligt rika gåva.