1Men som hans medarbetare förmanar vi också er att ni inte så tar emot Guds nåd att den blir till ingen nytta.
2För han säger: Jag har bönhört dig i behaglig tid och jag har hjälpt dig på frälsningens dag. Se, nu är den behagliga tiden. Se, nu är frälsningens dag.
3Vi vill inte på något sätt vara någon till anstöt, så att vår tjänst inte blir smädad,
4utan i allt vill vi bevisa oss som Guds tjänare, med stor uthållighet, under lidanden, i nöd, i svårigheter,
5under slag, under fångenskap, under upplopp, under hårt arbete, i nattvak, i fastor,
6i renhet, i kunskap, i tålamod, i mildhet, i den Helige Ande, i uppriktig kärlek,
7med sanningens ord, i Guds kraft, genom rättfärdighetens vapen i den högra handen och i den vänstra,
8under ära och vanära, under ont rykte och gott rykte, som villolärare fast vi talar sanning,
9som okända men ändå kända, som döende, men se, vi lever, som tuktade men inte dödade,
10som bedrövade men ändå alltid glada, som fattiga men ändå gör vi många rika, som de som inte har någonting men ändå äger allt.
11Vi har talat helt öppet till er, korintier. Våra hjärtan är vidöppna.
12Hos oss har ni det inte trångt, men i era hjärtan är det trångt.
13Ge oss då lika för lika, jag talar som till barn. Vidga också ni era hjärtan.
14Gå inte i främmande ok tillsammans med dem som inte tror. För vad har rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Och vilken gemenskap har ljus med mörker?
15Eller hur kan Kristus och Belial komma överens? Eller vilken delaktighet har den troende med den som inte tror?
16Eller hur kan man förena Guds tempel och avgudar? För ni är den levande Gudens tempel, som Gud har sagt: Jag ska bo i dem och vandra ibland dem, och jag ska vara deras Gud och de ska vara mitt folk.
17Därför säger Herren: Gå ut från dem och skilj er från dem och rör inte vid något orent, och jag ska ta emot er.
18Och jag ska vara en Fader för er, och ni ska vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige.