1Börjar vi nu att rekommendera oss själva igen? Eller behöver vi som vissa andra rekommendationsbrev till er eller brev med rekommendation från er?
2Ni är vårt brev, inskrivet i våra hjärtan, känt och läst av alla människor.
3Det är uppenbart att ni är ett Kristi brev, genom vår tjänst, skrivet inte med bläck utan med den levande Gudens Ande, inte på tavlor av sten utan på hjärtats tavlor av kött.
4Och en sådan tillit har vi till Gud genom Kristus,
5inte så att vi av oss själva skulle kunna tänka ut något på egen hand, utan vår förmåga kommer från Gud.
6Han som också gett oss förmågan att vara tjänare åt det nya förbundet, inte bokstavens utan Andens. För bokstaven dödar, men Anden ger liv.
7Om nu dödens tjänst, som med bokstäver var inristat på stenar, hade sådan härlighet att Israels barn inte kunde se på Moses ansikte för hans ansiktes härlighets skull, men som snart försvann,
8hur mycket större härlighet ska då inte Andens tjänst ha?
9För om den dömande tjänsten har en härlighet, så överflödar rättfärdighetens tjänst mycket mer i härlighet.
10För även det som var förhärligat har i detta fall ingen härlighet, på grund av den överväldigande härligheten.
11För om det som försvinner hade härlighet, hur mycket större härlighet har då inte det som består.
12Eftersom vi nu har ett sådant hopp, är vi mycket frimodiga,
13och gör inte som Mose, som hängde ett täckelse för sitt ansikte, för att Israels barn inte skulle se hur det som var på väg att försvinna tog slut.
14Men deras sinnen blev förhärdade. För ända till denna dag hänger samma täckelse kvar när de läser från Gamla testamentet, först i Kristus försvinner det.
15Ja, än i dag ligger ett täckelse över deras hjärtan när Mose blir läst.
16Men när de omvänder sig till Herren, tas täckelset bort.
17Och Herren är Anden och där Herrens Ande är, där är frihet.
18Men alla vi som med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, blir förvandlade av Herrens Ande till samma avbild, från härlighet till härlighet.