1Jag skulle vilja att ni kunde stå ut lite med mig i min dårskap, och verkligen ha fördrag med mig,
2eftersom jag brinner av iver för er med den eld som kommer från Gud. För jag har trolovat er med en enda man, för att kunna ställa fram en ren jungfru inför Kristus.
3Men jag fruktar att liksom ormen med sin list bedrog Eva, så ska också era sinnen fördärvas och vändas bort från uppriktigheten som är i Kristus.
4För om någon kommer till er och predikar en annan Jesus, som vi inte har predikat, eller om ni tar emot en annan ande som ni inte har tagit emot tidigare, eller ett annat evangelium som ni tidigare inte har godkänt, då fördrar ni det alltför väl.
5För jag menar att jag inte på något sätt är underlägsen dessa höga apostlar.
6Men även om jag är otränad i att tala, saknar jag inte kunskap, utan den har vi klargjort för er på alla sätt.
7Eller har jag syndat, då jag ödmjukade mig själv, för att ni skulle bli upphöjda, därigenom att jag predikade Guds evangelium för er utan ersättning?
8Andra församlingar har jag plundrat och tagit lön av dem för att kunna tjäna er.
9Och då jag var hos er och saknade något, låg jag ingen till last. För vad jag saknade fick jag av bröderna när de kom från Makedonien. Och på alla sätt aktade jag mig för att ligga er till last, och jag vill fortsätta att hålla mig till det.
10Lika säkert som Kristi sanning finns i mig, så ska den berömmelsen inte tas ifrån mig i Akajas bygder.
11Varför? För att jag inte älskar er? Gud vet att jag gör det.
12Men jag ska fortsätta att göra det jag gör för att beröva dem tillfälle som önskar få en anledning att berömma sig över att de är såsom vi.
13För sådana är falska apostlar, bedrägliga arbetare, som försöker likna Kristi apostlar.
14Och det är inte underligt, för Satan själv förvandlar sig till en ljusets ängel.
15Därför är det inte något märkvärdigt om också hans tjänare förklär sig till rättfärdighetens tjänare. Men deras slut ska motsvara deras gärningar.
16Jag upprepar: Ingen bör tänka om mig att jag är oförståndig. Men om så skulle vara, så tag emot mig som oförståndig, för att också jag får berömma mig lite.
17Det jag nu säger, det säger jag inte efter Herrens sinne utan såsom i oförstånd, i denna självtillit av att berömma sig.
18Eftersom många berömmer sig på köttsligt sätt, vill också jag berömma mig.
19För ni har ju gärna fördrag med de oförståndiga, ni som själva är så kloka.
20För ni finner er i om någon gör er till slavar, om någon utsuger er, om någon tar ifrån er, om någon förhäver sig, om någon slår er i ansiktet.
21Till min skam säger jag att vi har varit för svaga till det. Men vad andra vågar komma med – jag talar i oförstånd – det vågar jag också.
22Är de hebreer? Jag med. Är de israeliter? Jag också. Är de Abrahams säd? Jag också.
23Är de Kristi tjänare? Som om jag var från vettet, säger jag: Det är jag ännu mer. Jag har arbetat mer, fått långt fler slag, oftare varit i fängelse och ofta varit i livsfara.
24Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio slag, så när som på ett.
25Tre gånger har jag blivit gisslad med spö, en gång stenad, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, en natt och en dag har jag tillbringat på öppna havet.
26Jag har ofta varit på resor, jag har varit i faror på floder, i faror bland rövare, i faror bland landsmän, i faror bland hedningar, i faror i städer, i faror i öknar, i faror på havet, i faror bland falska bröder,
27under arbete och möda, ofta under vaknätter, i hunger och törst, ofta i fastor, i köld och nakenhet.
28Förutom allt detta tillkommer det som dagligen ligger över mig, omsorgen för alla församlingarna.
29Vem är svag, utan att jag blir svag? Vem kommer på fall, utan att det brinner som en eld i mig?
30Om jag nu måste berömma mig, så vill jag berömma mig av min svaghet.
31Gud och vår Herre Jesu Kristi Fader, som är välsignad i evighet, vet att jag inte ljuger.
32I Damaskus lät kung Aretas ståthållare sätta ut vakt vid damaskusbornas stad och ville gripa mig.
33Men genom en öppning i muren firades jag ner i en korg och kom undan hans händer.