2 Corinthians 12
1 Att berömma mig är visserligen till ingen nytta, men jag kommer nu till syner och uppenbarelser från Herren.
2 Jag känner en man i Kristus, som för fjorton år sedan blev uppryckt ända till tredje himlen, om det var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte, Gud vet det.
3 Och jag känner denne man – om han var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte, Gud vet det –
4 att han blev uppryckt till paradiset och hörde outsägliga ord, som det inte är tillåtet för en människa att uttala.
5 Av den mannen vill jag berömma mig, men av mig själv vill jag inte berömma mig utom av mina svagheter.
6 För om jag ville berömma mig själv, så skulle jag inte vara oförståndig, för jag skulle då tala sanning. Men jag avstår, för att ingen ska tänka högre om mig än vad han ser hos mig eller hör av mig.
7 Och för att jag inte skulle förhäva mig över de utomordentligt höga uppenbarelserna, fick jag en törntagg i köttet, en Satans ängel som ska slå mig, för att jag inte ska förhäva mig.
8 Angående denna bad jag till Herren tre gånger att den skulle vika ifrån mig.
9 Men han sa till mig: Min nåd är dig nog, för min kraft fullkomnas i svaghet. Därför vill jag hellre med glädje berömma mig av mina svagheter, för att Kristi kraft ska vila över mig.
10 Därför är jag vid gott mod, i svaghet, i förakt, i nöd, i förföljelser, i svårigheter för Kristi skull. För när jag är svag, då är jag stark.
11 Jag har blivit oförståndig genom att berömma mig. Ni har tvingat mig till det. För jag borde ha blivit rekommenderad av er, eftersom jag inte på något sätt är underlägsen dessa höga apostlar, även om jag ingenting är.
12 Det som kännetecknar en apostel har ju blivit utfört bland er med all uthållighet, med tecken och under och kraftgärningar.
13 För på vilket sätt har ni blivit sämre behandlade än de andra församlingarna, bortsett från att jag själv inte låg er till last? Förlåt mig den oförrätten.
14 Se, för tredje gången är jag beredd att komma till er och jag ska inte ligga er till last, för jag söker inte det som är ert, utan er själva. Barnen är ju inte skyldiga att spara åt föräldrarna, utan föräldrarna åt barnen.
15 Men jag vill med glädje offra och slita ut mig för era själar, även om det är så att ju mer jag älskar er desto mindre blir jag älskad.
16 Men låt vara att jag inte har betungat er, men slug som jag är, har jag fångat er med list.
17 Har jag utnyttjat er genom någon av dem som jag har skickat till er?
18 Jag bad Titus resa och sände en broder med honom. Har Titus utnyttjat er? Har vi inte vandrat i samma Ande? Har vi inte gått i samma fotspår?
19 På nytt menar ni att vi försvarar oss inför er? Det är inför Gud, i Kristus, som vi talar och allt detta sker till er uppbyggelse, mina älskade.
20 För jag är rädd att jag, när jag kommer, inte ska finna er sådana som jag önskar och att ni finner mig sådan som ni inte önskar, att kanske där är strider, avund, vredesutbrott, intriger, förtal, skvaller, uppblåsthet och oordning,
21 så att min Gud kommer att ödmjuka mig bland er, när jag kommer igen, och jag måste sörja över många som tidigare har syndat och inte har ångrat sig från den orenhet, otukt och lösaktighet som de har bedrivit.