2 Corinthians 1
1 Paulus, Jesu Kristi apostel genom Guds vilja, och brodern Timoteus till den Guds församling som är i Korint samt med alla de heliga som är i hela Akaja.
2 Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
3 Välsignad vare vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, barmhärtighetens Fader och all trösts Gud,
4 som tröstar oss i all vår nöd, för att vi med den tröst vi själva får av Gud ska kunna trösta andra i all den nöd som drabbar dem.
5 För liksom vi har fått en riklig del av Kristi lidanden, får vi också riklig tröst genom Kristus.
6 Men om vi lider nöd, så är det för er tröst och frälsning, som ger er kraft att uthärda samma lidanden som också vi utstår. Eller om vi tröstas, så är detta för er tröst och frälsning.
7 Och vårt hopp om er är fast. Vi vet att liksom ni är delaktiga i lidandet, så är ni även delaktiga i trösten.
8 För vi vill inte, bröder, att ni ska vara okunniga om den nöd som vi fick utstå i Asien. Vi blev så nedtyngda långt över vår förmåga, så att vi till och med misströstade om livet.
9 Ja, vi hade inom oss själva fällt dödsdomen över oss, för att vi inte skulle förtrösta på oss själva utan på Gud, som uppväcker de döda,
10 han som har räddat och räddar oss ur en sådan dödsnöd. Till honom har vi det hoppet, att han även i fortsättningen ska rädda oss,
11 när också ni tillsammans hjälper till med er bön för oss, så att många människor kan framföra tacksägelse för oss för den nådegåva vi har fått.
12 För detta är vår berömmelse, vårt samvetes vittnesbörd, att vi i enkelhet och Guds renhet, inte i köttslig vishet, utan i Guds nåd har vandrat i världen, och särskilt hos er.
13 För vi skriver inget annat till er än vad ni läser och även kan förstå. Och jag hoppas att ni också ska förstå det ända till slutet,
14 liksom ni också till viss del har förstått av oss att vi är er berömmelse, liksom också ni är vår berömmelse på Herren Jesu dag.
15 Och i förlitan på detta ville jag först komma till er, för att kunna vara till nytta för er ytterligare en gång.
16 Sedan ville jag via er resa till Makedonien och från Makedonien komma tillbaka till er igen och bli hjälpt av er för resan till Judeen.
17 När jag nu gjorde upp denna plan, gjorde jag det på ett lättsinnigt sätt? Eller brukar jag planera och fatta mina beslut efter köttet, så att mitt ja, ja också är ett nej, nej?
18 Men så sant Gud är trofast, var vårt ord till er inte ja och nej.
19 För Guds Son, Jesus Kristus, som bland er har blivit predikad av oss, av mig och Silvanus och Timoteus, han var inte ja och nej, utan ja har kommit genom honom.
20 För alla Guds löften har i honom fått sitt ja och genom honom sitt amen, Gud till ära genom oss.
21 Men han som befäster oss tillsammans med er i Kristus och som har smort oss, det är Gud.
22 Han har även satt sitt sigill på oss och gett oss Andens pant i våra hjärtan.
23 Men jag kallar Gud till vittne över min själ, att det är för att skona er som jag ännu inte har kommit till Korint.
24 Inte så att vi är herrar över er tro, utan vi är medarbetare till er glädje, för i tron står ni fasta.