1De äldste som är bland er förmanar jag, som också är en av de äldste och ett vittne till Kristi lidanden, och som också har del i den härlighet som ska uppenbaras:
2Var herdar för Guds hjord som är hos er och ha akt på den, inte av tvång utan av fri vilja, inte heller av skamlig vinningslystnad utan av hängivenhet,
3inte heller såsom herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden.
4Och när Överherden uppenbaras, ska ni få härlighetens segerkrans som aldrig vissnar.
5Likaså ska ni yngre underordna er de äldre. Ja, ni ska alla underordna er varandra och klä er i ödmjukhet. För Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd.
6Så ödmjuka er nu under Guds mäktiga hand, för att han må upphöja er när tiden är inne.
7Kasta alla era bekymmer på honom, för han har omsorg om er.
8Var nyktra och vaka, för er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han kan sluka.
9Stå emot honom, fasta i tron, och tänk på att samma lidanden utstår era bröder här i världen.
10Men sedan ni en kort tid har lidit, må all nåds Gud, som har kallat oss till sin eviga härlighet i Kristus Jesus, fullkomna, stödja, styrka och befästa er.
11Honom tillhör äran och herraväldet i evigheternas evigheter. Amen.
12Genom Silvanus, er trofaste broder, som jag anser honom vara, har jag i korthet skrivit till er för att förmana och bekräfta att detta är Guds sanna nåd som ni står i.
13Församlingen i Babylon, utvald tillsammans med er, hälsar er, liksom min son Markus.
14Hälsa varandra med kärlekens kyss. Frid vare med er alla som är i Kristus Jesus. Amen.