1På samma sätt ska ni hustrur underordna er era män, så att också de som inte vill tro ordet kan vinnas utan ord genom hustruns sätt att leva,
2när de ser hur rent ni lever i fruktan.
3Er prydnad ska inte vara något utvärtes, med håruppsättningar och påhängda guldsmycken eller fina kläder,
4utan hjärtats fördolda människa med den milda och stilla andens oförgängliga skönhet. Det är dyrbart inför Gud.
5För så prydde sig också förr de heliga kvinnorna som satte sitt hopp till Gud. De underordnade sig sina män,
6såsom Sara, som var lydig mot Abraham och kallade honom herre, vilkens döttrar ni har blivit, om ni gör det som är gott och inte låter skrämma er för något hot.
7På samma sätt ska ni män leva förståndigt tillsammans med dem, som är det svagare kärlet. Visa era hustrur aktning, som också är medarvingar till livets nåd, så att era böner inte blir förhindrade.
8Till sist, var alla ett till sinnes, ha medkänsla med varandra, älska bröderna, var barmhärtiga och vänliga.
9Löna inte ont med ont, inte smädelse med smädelse, utan tvärtom välsigna, då ni vet att ni är kallade till det för att ni ska ärva välsignelse.
10För den som älskar livet och vill se goda dagar ska avhålla sin tunga från det som är ont och sina läppar ifrån att tala svek.
11Han ska vända sig bort från det som är ont och göra det som är gott, söka efter frid och sträva efter den.
12För Herrens ögon är vända till de rättfärdiga och hans öron till deras bön. Men Herrens ansikte är emot dem som gör det onda.
13Och vem är den som kan göra er skada, om ni efterföljer det goda?
14Ja, även om ni får lida för rättfärdighetens skull, är ni saliga. Och var inte rädda för deras hotelser, låt er inte heller skrämmas.
15Utan håll Herren Gud helig i era hjärtan, och var alltid redo att med mildhet och fruktan svara var och en som ber er försvara det hopp som ni har,
16och med ett gott samvete, så att de som förtalar er såsom onda människor får skämmas när de talar illa om ert goda levnadssätt i Kristus.
17För det är bättre, om det skulle vara Guds vilja, att ni lider för goda gärningar än för onda.
18För också Kristus led en gång för synder, rättfärdig för orättfärdiga, för att han skulle föra oss till Gud, visserligen dödad till köttet, men levandegjord i Anden,
19i vilken han också gick bort och proklamerade för andarna i fängelset,
20de som en gång i tiden var olydiga, den gången när Gud tålmodigt väntade i Noas dagar medan arken byggdes. I den blev några få, det vill säga åtta personer, frälsta genom vatten.
21Efter denna förebild blir också vi nu frälsta i dopet, som inte innebär ett avläggande av köttets orenhet, utan en bön till Gud om ett gott samvete, genom Jesu Kristi uppståndelse,
22han som är på Guds högra sida sedan han har stigit upp till himlen. Änglar, väldigheter och makter har blivit lagda under honom.