1När det gäller det ni skrev till mig om, svarar jag: Det är gott för en man att inte röra en kvinna,
2men för att undgå otukt ska var man ha sin egen hustru, och var kvinna sin egen man.
3Mannen ska visa sin hustru den ömhet som han är skyldig henne och på samma sätt hustrun sin man.
4Hustrun bestämmer inte över sin egen kropp, utan mannen. Och på samma sätt bestämmer inte heller mannen över sin egen kropp, utan hustrun.
5Dra er inte ifrån varandra, om det inte sker för en tid med bådas samtycke, för att kunna ägna er åt fastan och bönen. Och kom sedan tillsammans igen, för att Satan inte ska fresta er, eftersom ni inte kan leva avhållsamt.
6Men detta säger jag som ett medgivande och inte som en befallning.
7För helst skulle jag vilja att alla människor vore som jag. Men var och en har sin särskilda gåva från Gud, den ene så, den andre så.
8Men till de ogifta och till änkorna säger jag: Det är gott för dem, om de förblir som jag.
9Men om de inte kan leva avhållsamt, så bör de gifta sig, eftersom det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär.
10Men de gifta befaller inte jag, utan Herren: En hustru ska inte skilja sig från sin man.
11Men om hon ändå skulle skilja sig, då ska hon förbli ogift eller försona sig med sin man. Och en man får inte överge sin hustru.
12Och till de övriga säger jag, inte Herren: Om en broder har en hustru som inte tror och hon är villig att leva tillsammans med honom, så får han inte skilja sig från henne.
13Och om en hustru har en man som inte tror och han är villig att leva tillsammans med henne, får hon inte skilja sig från honom.
14För den man som inte tror är helgad genom hustrun, och den hustru som inte tror är helgad genom mannen. Annars vore ju era barn orena, men nu är de heliga.
15Men om den som inte tror vill skiljas, så låt honom skiljas. En broder eller syster är i sådana fall inte bunden av något tvång, utan till frid har Gud kallat oss.
16För hur kan du hustru veta om du kan frälsa din man? Eller, du man, hur kan du veta om du kan frälsa din hustru?
17Men så som Gud har tilldelat var och en, så som Herren har kallat var och en, så ska han leva. Så förordnar jag i alla församlingar.
18Är någon kallad som omskuren, ska han inte bli som en oomskuren. Är någon kallad som oomskuren, ska han inte låta omskära sig.
19Omskärelsen betyder inget och förhuden betyder inget, men däremot att man håller Guds bud.
20Var och en ska förbli i den kallelse som han var i när han blev kallad.
21Är du kallad som slav, så låt detta inte bekymra dig. Men om du kan bli fri, så ta hellre vara på den möjligheten.
22För den som har blivit kallad som slav i Herren, är Herrens frigivne. På samma sätt är också den som har blivit kallad som fri, en Kristi slav.
23Ni är dyrt köpta. Bli inte slavar under människor.
24Bröder, var och en ska inför Gud förbli i det han var i när han blev kallad.
25Men om jungfrurna har jag inte någon befallning från Herren, men jag ger ett råd, såsom en som har fått barmhärtighet av Herren till att vara trovärdig.
26Jag menar därför att på grund av den nuvarande nöden är det gott för en människa att förbli såsom hon är.
27Är du bunden vid en hustru, så försök inte att bli löst. Är du utan en hustru, så sök inte att få en hustru.
28Men även om du gifter dig, så syndar du inte, och om en jungfru gifter sig, så syndar hon inte. Men sådana kommer att ha svårigheter i köttet, och jag vill skona er.
29Men det säger jag, bröder: Tiden är kort. Härefter må de som har hustrur vara som om de inte hade någon,
30och de som gråter som om de inte grät, och de som gläder sig som om de inte gladde sig, och de som köper något som om de inte fick behålla det,
31och de som brukar denna världen, som om de inte brukade den. För denna världens ordning går mot sitt slut.
32Men jag ville gärna att ni vore fria från bekymmer. Den som är ogift är angelägen om det som tillhör Herren, hur han ska behaga Herren.
33Men den som är gift är angelägen om det som tillhör världen, hur han ska behaga sin hustru.
34Det är skillnad mellan en hustru och en jungfru. Den ogifta kvinnan är angelägen om det som tillhör Herren, att hon ska vara helig till både kropp och ande. Men hon som är gift är angelägen om det som tillhör världen, hur hon ska behaga sin man.
35Men detta säger jag för ert eget bästa, inte för att lägga något band på er, utan med hänsyn till det som är anständigt och för att ni ska kunna ägna er åt Herren utan att bli distraherade av något.
36Men om någon tror sig handla orätt mot sin ogifta dotter som är giftasvuxen och vill gifta sig, så kan han göra som han vill. Han syndar inte. Låt dem gifta sig.
37Men om någon är fast i sitt sinne och inte hindras av något tvång, utan kan handla fritt efter sin egen vilja och är besluten i sitt sinne att låta henne förbli jungfru, så gör han något som är bra.
38Alltså: den som gifter bort henne gör något bra, men den som inte gifter bort henne gör något som är ännu bättre.
39En hustru är bunden genom lag så länge hennes man lever. Men när hennes man dör är hon fri att gifta sig med vem hon vill, bara det sker i Herren.
40Men lyckligare är hon enligt min mening om hon förblir som hon är, och jag anser att också jag har Guds Ande.