1 Peter 2
1 Lägg därför bort all ondska, allt svek och hyckleri och avund och allt förtal.
2 Längta såsom nyfödda barn efter ordets oförfalskade mjölk, så att ni kan växa upp genom den,
3 om ni har smakat att Herren är god.
4 Till honom har ni kommit såsom till en levande sten, som visserligen är förkastad av människor men utvald och dyrbar inför Gud.
5 Också ni, såsom levande stenar, är uppbyggda till ett andligt hus, ett heligt prästerskap för att frambära andliga offer, som är välbehagliga för Gud genom Jesus Kristus.
6 Därför står det också i Skriften: Se, jag lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på honom ska inte komma på skam.
7 För er som tror är han alltså dyrbar, men för dem som inte är lydiga, har stenen som byggnadsarbetarna förkastat, blivit huvudhörnstenen
8 och en sten som man stöter sig på, och en klippa till anstöt. De stöter sig på ordet eftersom de är olydiga. Till det var de också bestämda.
9 Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk, för att ni ska förkunna hans underbara gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus.
10 Ni som förut inte var ett folk, men nu är Guds folk. Ni som inte hade fått barmhärtighet, men nu har fått barmhärtighet.
11 Älskade, jag förmanar er som främlingar och gäster, att ni aktar er för de köttsliga begären som för krig mot själen.
12 Uppför er väl bland hedningarna, så att de, när de förtalar er såsom onda människor, ser era goda gärningar, och kan prisa Gud på den dag då han uppsöker dem.
13 Underordna er all mänsklig ordning för Herrens skull, vare sig det är kungen, som är den högste,
14 eller landshövdingarna, som han har sänt ut till att bestraffa dem som gör det onda och berömma dem som gör det goda.
15 För detta är Guds vilja att ni genom att göra gott ska tysta munnen på de oförståndiga människornas okunnighet.
16 Ni är ju fria, men använd inte friheten som en täckmantel för ondskan, utan som Guds tjänare.
17 Hedra alla, älska bröderna, frukta Gud, ära kungen.
18 Ni tjänare, underordna er era herrar med all fruktan, inte bara de goda och milda, utan också de orättvisa.
19 För det är nåd, om någon för samvetets skull inför Gud uthärdar svårigheter när han får lida orättvist.
20 För vad är det värt för beröm om ni står ut med att bli slagna för era synder? Men om ni har tålamod när ni lider för att ni gör det goda, då är det nåd inför Gud.
21 För till detta blev ni kallade, eftersom också Kristus led för oss och lämnande oss en förebild, för att ni ska följa efter i hans fotspår,
22 han som inte gjorde någon synd, inte heller fanns svek i hans mun.
23 När han blev smädad, smädade han inte tillbaka. När han led, hotade han inte utan överlämnade det åt honom som dömer rättvist.
24 Våra synder bar han själv i sin kropp upp på träet, för att vi, som har dött från synderna, skulle leva för rättfärdigheten. Genom hans sår har ni blivit helade.
25 För ni var som får som gått vilse, men nu har ni vänt om till Herden och till honom som vakar över era själar.