Zechariah 2
1 När jag lyfte blicken fick jag se en man som hade ett mätsnöre i handen.
2 ”Vart är du på väg?” frågade jag honom. Han svarade: ”Till Jerusalem, för att mäta dess bredd och längd.”
3 Då gick ängeln som talade med mig iväg, och en annan ängel kom emot honom
4 och sa: ”Skynda dig och säg till den unge mannen där: ’Jerusalem ska bli en stad utan murar, på grund av det stora antalet människor och djur där.
5 Jag själv, säger HERREN, ska vara en eldsmur omkring staden, och jag ska vara dess härlighet därinne.’
6 Kom, kom! Fly från landet i norr, säger HERREN, för jag har skingrat er i alla väderstreck, säger HERREN.
7 Kom, Sion! Fly, du som bor hos dotter Babylon!”
8 För så säger härskarornas HERRE: ”Efter sin härlighet har han sänt mig om folken som plundrat er: — Den som rör vid er rör vid min ögonsten —.
9 Ja, jag ska lyfta min hand mot dem, och de ska bli ett byte för sina slavar. Då ska ni inse att härskarornas HERRE har sänt mig.
10 Ropa och var glad, dotter Sion! Jag kommer för att bo hos dig, säger HERREN.
11 Vid den tiden ska många folk sluta sig till HERREN och bli mitt folk. Jag ska bo hos dig. Då ska du inse att härskarornas HERRE har sänt mig till dig.
12 HERREN ska ärva Juda som sin del av den heliga marken och än en gång utvälja Jerusalem.
13 Var stilla inför HERREN, hela mänskligheten, för han har rest sig från sin heliga boning.”