Zechariah 11
1 Öppna dina portar, Libanon. Eld ska förtära dina cedrar.
2 Klaga, cypress, för cedern har fallit, och de ståtliga träden är förstörda. Klaga, ni Bashans ekar, för den täta skogen har huggits ner.
3 Hör herdarnas klagan, när deras härlighet har förstörts. Hör hur de unga lejonen ryter, när Jordandalens prakt är skövlad.
4 Så sa HERREN, min Gud: ”Bli en herde för en hjord med slaktfår.
5 De som köper dem slaktar dem utan att bli straffade. De som säljer dem säger: ’Lovad vare HERREN för att jag blivit rik!’ Deras egna herdar skonar dem inte.
6 Jag ska inte längre skona landets invånare, säger HERREN. Jag ska låta människorna hamna i klorna på varandra och på sin kung. De ska ödelägga landet, och jag ska inte låta någon komma undan deras makt.”
7 Så blev jag en herde för en hjord med slaktfår, de förtryckta fåren. Jag tog två herdestavar. Den ena kallade jag Nåd och den andra Enhet, och jag blev en herde för hjorden.
8 Inom en månad gjorde jag mig av med de tre herdarna. Jag förlorade tålamodet med fåren, och även de fick nog av mig.
9 Då sa jag: ”Nu vill jag inte längre vara er herde. Låt det dö som håller på att dö, och det gå under som håller på att gå under. Låt dem som är kvar äta upp varandra.”
10 Sedan tog jag min stav Nåd och bröt av den, för att upplösa det förbund jag hade slutit med alla folk.
11 Så blev det upplöst den dagen, och de förtryckta fåren som iakttog mig insåg att detta var HERRENS ord.
12 Jag sa till dem: ”Om ni finner det för gott, ge mig min lön, men om inte, låt bli!” Då vägde de upp trettio silvermynt åt mig.
13 Och HERREN sa till mig: ”Kasta det åt krukmakaren, denna härliga summa de har värderat mig till!” Jag tog alltså de trettio silvermynten och kastade dem åt krukmakaren i HERRENS hus.
14 Sedan bröt jag av min andra stav, Enhet, för att upplösa broderskapet mellan Juda och Israel.
15 HERREN sa till mig: ”Utrusta dig med en dåraktig herdes redskap.
16 Jag ska nämligen låta en herde uppstå i landet som inte bryr sig om dem som håller på att förgås, inte söker efter dem som kommit bort, inte helar de skadade, inte sörjer för de friska, utan äter köttet av de feta och river sönder klövarna på dem.
17 Ve en sådan värdelös herde som överger sin hjord! Må ett svärd träffa hans arm och hans högra öga! Må hans arm helt förtvina och hans högra öga helt förblindas!”