1För körledaren, ”Fördärva inte”. Av David, miktam, när Saul skickade män för att bevaka huset och döda honom.
2Min Gud, rädda mig från mina fiender, skydda mig för mina motståndare.
3Befria mig från dem som gör orätt, rädda mig från dessa blodtörstiga män.
4Se hur de ligger och lurar på mig! Våldsamma män gör en konspiration mot mig utan att jag överträtt något eller syndat, HERRE.
5Jag har inte gjort något fel, och ändå är de redo att attackera mig. Vakna! Kom till mig och se!
6Du, HERRE, härskarornas Gud, Israels Gud, vakna och straffa folken! Visa ingen nåd mot de trolösa som gör orätt. Séla
7På kvällen återkommer de, ylar som hundar och stryker omkring i staden.
8Se vad de spyr ut ur sin mun, med läppar som svärd, för de tänker: ”Vem skulle höra det?”
9Men du skrattar åt dem, HERRE, du hånler åt alla folk.
10Gud, du är min styrka! Jag håller mig till dig, för du är min borg.
11Min Gud går i sin nåd före mig, Gud låter mig se mina fienders fall.
12Döda dem inte, för då kan mitt folk glömma. Använd din makt och låt dem irra omkring och gå under, Herre, vår sköld.
13För syndens skull som är i deras mun, för orden på deras läppar, låt dem fångas i sitt högmod, för den förbannelse och lögn de talar.
14Förgör dem i vrede, förgör dem så att de inte finns mer! Låt dem veta att Gud regerar i Jakob till jordens yttersta gräns. Séla
15På kvällen återkommer de, ylar som hundar och stryker omkring i staden.
16De driver omkring och letar efter mat och gnyr om de inte mättas.
17Men jag vill sjunga om din makt och jubla var morgon över din nåd, för du har varit min borg, en tillflykt i min nöd.
18Gud, du är min styrka. Till dig sjunger jag min lovsång. Gud är min borg, min nåds Gud.