1För körledaren. Av Korachs ättlingar. En psalm.
2Hör, alla folk! Lyssna, alla världens invånare,
3hög och låg, rik och fattig.
4Min mun talar visdomsord, ur mitt innersta kommer förstånd.
5Jag böjer mitt öra till visdomsord, jag förklarar min gåta till harpospel.
6Varför skulle jag vara rädd i olyckans tid, när mina bedragares ondska omger mig?
7De litar på sin rikedom och skryter med hur mycket de äger.
8Men ingen kan betala för någon annans liv, och ingen kan ge Gud en lösesumma för någon.
9Priset för ett liv är högt, och ingen betalning är tillräcklig
10för att någon ska få leva för evigt och komma undan graven.
11Man ser de visa dö, förgås som dåren och den oförnuftige, och de lämnar sin rikedom till andra.
12Graven förblir deras hem för evigt, deras boning generation efter generation, fastän de har uppkallat sina gods efter sig själva.
13Men människan i all sin rikedom består inte, hon är som djuren som förgås.
14Så går det för dessa som förtröstar på sig själva, och deras anhängare som bejakar deras tal. Séla
15Som en fårhjord förs de till dödsriket, och döden är deras herde. De rättfärdiga ska härska över dem på morgonen. Deras kroppar förmultnar i graven, borta från härliga boningar.
16Men Gud ska befria mig från dödsrikets grepp, han ska ta emot mig. Séla
17Bli inte rädd när du ser någon bli rik, när hans hus blir allt mer praktfullt,
18för när han dör kan han inte ta någonting med sig, hans härlighet följer inte med honom ner.
19Även om en människa anser sig ha ett välsignat liv, och din framgång prisas,
20går var och en ändå till sina fäder, till dem som aldrig mer ser ljuset.
21Men människan i all sin rikedom består inte, hon är som djuren som förgås.