Psalms 141
1 En psalm av David. HERRE, jag ropar till dig, skynda dig till mig, lyssna på mig när jag ropar!
2 Låt min bön bäras fram som rökelse inför dig och mina lyfta händer som ett kvällsoffer.
3 HERRE, sätt en vakt för min mun, en dörrvakt för mina läppar.
4 Låt mig inte lockas till onda ord, eller till att ta del i gudlösa gärningar i sällskap med dem som gör orätt. Låt mig inte äta av deras läckerheter.
5 Låt den rättfärdige slå mig och nådigt tukta mig, det är som olja på mitt huvud. Låt inte mitt huvud avvisa det. Jag riktar mina böner mot dem som gör det onda.
6 Deras härskare ska kastas utför klippbranten. De ska höra att mina ord är behagliga.
7 Som man plöjer och bryter upp jorden, så strös våra ben vid dödsrikets port.
8 HERRE, min Herre, jag fäster min blick på dig, till dig tar jag min tillflykt. Överlämna mig inte åt döden!
9 Skydda mig för de snaror som de lägger ut för mig, för fällorna av dem som gör orätt.
10 Låt i stället de onda fastna i sina egna nät, medan jag kan tryggt gå förbi.