1Inte åt oss, HERRE, inte åt oss, utan åt ditt namn ge ära, för din nåds och din trofasthets skull.
2Varför får folk säga: ”Var finns deras Gud?”
3Vår Gud är i himlen, och han gör vad han vill.
4Deras gudar är silver och guld, människohänders verk.
5De har mun men kan inte tala, ögon, men kan inte se.
6De har öron men kan inte höra, näsa, men kan inte lukta.
7De har händer, men kan inte gripa, och fötter, men kan inte gå. De ger inga ljud ifrån sin strupe.
8De som gjort dessa blir som de, ja, alla som förtröstar på dem.
9Israel, förtrösta på HERREN! Han är deras hjälp och sköld.
10Arons släkt, förtrösta på HERREN! Han är deras hjälp och sköld.
11Alla ni som fruktar HERREN, förtrösta på honom! Han är deras hjälp och sköld.
12HERREN tänker på oss och vill välsigna Israels folk, han vill välsigna Arons släkt.
13Han vill välsigna var och en som fruktar HERREN, små och stora.
14Må HERREN ge många barn till er och era ättlingar.
15Må ni bli välsignade av HERREN, som har gjort både himmel och jord.
16Himlen tillhör HERREN, men han har överlämnat jorden åt människorna.
17De döda prisar inte HERREN, de som har gått ner i tystnaden.
18Men vi lovar HERREN, nu och för evigt! Halleluja!