Nahum 2
1 Den som ska anfalla tågar mot dig. Bemanna dina fästningar, bevaka vägen, rusta dig, samla all din kraft!
2 HERREN ska återställa Jakobs storhet liksom Israels storhet. Våldsmän har härjat bland dem och ödelagt deras vingårdar.
3 Hans soldaters sköldar lyser röda, krigarna har klätt sig i purpur. Vagnarnas stål glänser som eld, man svingar sina spjut av cypress.
4 Vagnarna stormar fram utmed gatorna, i vild jakt över torgen, de ser ut som lysande facklor och far iväg som blixtar.
5 Han befaller sina hjältar. De stapplar fram på sin väg, störtar mot muren, och skyddstaket sätts upp.
6 Portarna mot floden öppnas, och palatset rasar samman.
7 Det är bestämt att hon ska kläs av och föras bort. Hennes slavinnor klagar som duvor och slår sig för bröstet.
8 Nineve är som en damm vars vatten strömmar ut. ”Stanna, stanna!” Men ingen vänder tillbaka.
9 Plundra silver, plundra guld! Det finns ändlöst med skatter, ett överflöd av dyrbarheter!
10 Tömd, plundrad, förödd! Hjärtat orkar inte med, knäna darrar, kroppen skälver, och alla ansikten vitnar.
11 Var finns nu lejonkulan, där de unga lejonen matades, där både lejonet, lejoninnan och ungarna gick utan att behöva frukta för någonting?
12 Lejonet rev tills hans ungar var mättade, ströp byte åt sina honor, fyllde sina hålor med rov och sina kulor med sönderrivet byte.
13 ”Nu vänder jag mig mot dig, säger härskarornas HERRE. Jag ska låta dina vagnar gå upp i rök och dina unga lejon förtäras av svärd. Jag ska utplåna ditt byte från jorden, och dina sändebuds röster ska aldrig mer höras.”