Micah 2
1 Ve dem som tänker ut orätt och gör upp onda planer när de ligger i sin bädd! När morgonen gryr genomför de det, för det står i deras makt att göra det.
2 De får begär till åkermark och tar för sig, till hus, och lägger beslag på dem. De tar över både ägaren och hans hus, mannen och hans egendom.
3 Så säger därför HERREN: ”Jag tänker ut ont mot detta släkte. Ni ska inte kunna rädda er ur det och inte mer gå där så stolta, för det är en ond tid.
4 Den dagen ska man stämma upp en nidvisa över er och sjunga en klagosång: ’Det är slut med oss, vi är ruinerade. Mitt folks arvedel skiftas ut och tas ifrån mig! Våra åkermarker delas ut till avfällingar.’ ”
5 Därför ska du inte i HERRENS församling ha någon som drar upp gränserna för någon jordlott.
6 ”Förkunna inte”, förkunnar de. ”Om sådant får man inte förkunna. Vi ska inte drabbas av någon vanära.”
7 Skulle man säga, o Jakobs ätt: ”Är HERRENS Ande otålig? Är det här hans gärningar?” ”Är inte mina ord för den människas bästa som lever rättrådigt?
8 På sistone har mitt folk rest sig upp som en fiende. Ni sliter manteln av dem som tryggt går förbi, likt män som återvänder från kriget.
9 Ni driver bort mitt folks kvinnor från deras hem som varit deras glädje, och från deras barn berövar ni min prakt för evigt.
10 Res er, ge er iväg härifrån! Det här är ingen viloplats, för den är orenad, oåterkalleligt fördärvad.
11 Om någon skulle komma med lögnaktigt prat i vädret och säga: ’Vin och öl förkunnar jag för dig!’ skulle han vara en profet för detta folk!
12 Jag ska samla dig, hela Jakob, föra samman det som återstår av Israel. Jag ska föra dem tillsammans igen, som får i sin fålla, som en hjord på bete, en sorlande skara människor.
13 Han som banar väg går före dem, de bryter sig igenom och drar ut genom porten. Deras kung går före dem, HERREN går i spetsen för dem.”