Luke 23
1 Alla de församlade gick sedan iväg och förde Jesus till Pilatus.
2 Där anklagade de honom och sa: ”Den här mannen leder vårt folk vilse. Han påstår att vi inte ska betala skatt till kejsaren och ger sig ut för att vara Messias, en kung.”
3 Då frågade Pilatus honom: ”Är du judarnas kung?” Men Jesus svarade: ”Det är du själv som säger det.”
4 Pilatus sa då till översteprästerna och folkmassan: ”Jag kan inte finna den här mannen skyldig till något brott.”
5 Men de envisades och sa: ”Han hetsar upp folket med sin undervisning överallt i hela Judeen, från Galileen och ända hit.”
6 När Pilatus hörde detta, frågade han: ”Är mannen från Galileen?”
7 Och när han fick reda på att Jesus kom från Herodes område, skickade han honom till Herodes, som just då befann sig i Jerusalem.
8 Herodes blev mycket glad över att få träffa Jesus, för det hade han önskat länge, eftersom han hade hört mycket om honom och hoppades få se honom göra något tecken.
9 Han ställde därför fråga på fråga till Jesus, men Jesus svarade honom inte.
10 Under tiden stod översteprästerna och de skriftlärda där och fortsatte med sina våldsamma anklagelser.
11 Till slut började Herodes och hans soldater att håna och förlöjliga Jesus. Sedan satte de på honom en praktfull mantel och skickade honom tillbaka till Pilatus.
12 Från den dagen blev Herodes och Pilatus vänner med varandra. De hade tidigare varit fiender.
13 Sedan kallade Pilatus samman översteprästerna, medlemmarna i rådet och folket,
14 och sa till dem: ”Ni har fört den här mannen till mig och anklagat honom för att hetsa upp folket. Jag har förhört honom i er närvaro, och finner honom inte skyldig till era anklagelser.
15 Herodes har kommit till samma slutsats och har därför sänt honom tillbaka hit. Ingenting som den här mannen har gjort förtjänar döden.
16 Därför tänker jag bara straffa honom och sedan släppa honom fri.”
17 ***
18 Då började hela folkhopen skrika: ”Döda honom, och släpp Barabbas fri istället!”
19 (Barabbas satt fängslad för ett upplopp i staden och mord.)
20 Än en gång försökte Pilatus att diskutera med dem, för han ville gärna släppa Jesus fri.
21 Men de ropade utan uppehåll: ”Korsfäst honom, korsfäst honom!”
22 För tredje gången frågade Pilatus: ”Vad har han gjort för ont? Jag har inte funnit honom skyldig till något som förtjänar döden. Jag kommer bara att straffa honom och sedan låta honom gå.”
23 Men folket skrek utan uppehåll att Jesus skulle korsfästas, och till slut gav deras rop effekt.
24 Pilatus bestämde sig för att göra som de krävde.
25 Han frigav mannen som satt i fängelse för upplopp och mord. Men Jesus överlämnade han åt dem så att de fick göra som de ville.
26 När de förde bort honom grep de tag i en man från Kyrene som hette Simon. Han var på väg in från landsbygden, och de lade korset på honom och lät honom bära det efter Jesus.
27 En stor folkmassa följde med Jesus, bland annat många sörjande och gråtande kvinnor.
28 Men Jesus vände sig till dem och sa: ”Jerusalems döttrar! Gråt inte över mig, utan gråt över er själva och era barn.
29 Det kommer en tid, då man ska säga: Lyckliga är de ofruktsamma, de kvinnor som aldrig har fött barn eller ammat.
30 Då ska man säga till bergen: Dölj oss! och till höjderna: Fall över oss!
31 För om de gör så här mot det gröna trädet, vad kommer då inte att hända med det torra?”
32 Två brottslingar fördes också ut för att avrättas tillsammans med Jesus.
33 Och när man kom till den plats som kallas Skallen korsfäste de honom tillsammans med brottslingarna, en på var sida om honom.
34 Jesus bad: ”Fader, förlåt dem, för de vet inte vad de gör.” De kastade sedan lott om hans kläder och delade dem mellan sig.
35 Folkhopen stod och tittade på, och medlemmarna i rådet hånade honom: ”Han var bra på att rädda andra”, sa de. ”Nu får han rädda sig själv, om han är Guds Messias, den utvalde.”
36 Även soldaterna hånade honom. De räckte honom surt vin
37 och sa: ”Om du är judarnas kung, så rädda dig själv!”
38 Man hade nämligen satt upp en skylt ovanför Jesus, där det stod: DETTA ÄR JUDARNAS KUNG.
39 En av de brottslingar som hängde där hånade honom också och sa: ”Är det inte du som är Messias? Rädda då dig själv och oss!”
40 Men den andra brottslingen tillrättavisade honom och sa: ”Fruktar du inte ens Gud, du som fått samma dom?
41 Vi får det vi förtjänar, vi har dömts för våra brott, men den här mannen har inte gjort något ont.”
42 Sedan sa han: ”Jesus, kom ihåg mig den dag du kommer med ditt rike.”
43 Jesus svarade: ”Sannerligen säger jag dig att du idag ska vara med mig i paradiset.”
44 Klockan var nu runt tolv på dagen. Då blev det mörkt över hela jorden ända fram till klockan tre,
45 för solen förmörkades helt. Och förhänget i templet brast i två delar.
46 Samtidigt ropade Jesus med hög röst: ”Fader, i dina händer överlämnar jag min ande”, och med de orden slutade han att andas.
47 Den romerska officeren, som såg vad som hände, prisade då Gud och sa: ”Han måste verkligen ha varit en rättfärdig man.”
48 När folket, som hade samlats för att se på, såg vad som hände, slog de sig mot bröstet och gick hem.
49 Men alla hans vänner, däribland kvinnorna som hade följt med honom från Galileen, stod på avstånd och såg alltihop.
50 Nu fanns det en man som hette Josef och var medlem i rådet, en god och rättfärdig man,
51 som inte var delaktig i de andras beslut och handlingar. Han var från staden Arimataia i Judeen och väntade på Guds rike.
52 Josef gick till Pilatus och bad att få Jesus kropp.
53 Han tog sedan ner kroppen och lindade den i linnetyg och lade den i en grav som var uthuggen i en klippa och där ännu ingen hade blivit lagd.
54 Detta var på förberedelsedagen, just innan sabbaten skulle börja.
55 Kvinnorna som hade följt med Jesus från Galileen gick efter och såg hur hans kropp lades i graven.
56 Sedan gick de hem och gjorde i ordning välluktande oljor. Men på sabbaten höll de sig stilla, i enlighet med budordet.