Luke 21
1 Jesus såg upp och lade märke till hur de rika lade sina gåvor i offerkistorna.
2 Men han såg också hur en fattig änka lade dit två kopparslantar.
3 Då sa han: ”Sannerligen, den där fattiga änkan gav mer än alla de andra,
4 för de tog bara en liten del av sitt överflöd och lade det bland gåvorna. Men hon, som är så fattig, lade dit allt hon hade att leva på.”
5 Några började nu tala om templet med alla dess vackra stenar och dyrbara gåvor som människor skänkt. Han sa:
6 ”Allt det ni ser här ska i sinom tid jämnas med marken, inte en sten ska lämnas kvar på den andra.”
7 ”Mästare, när ska detta hända?” undrade de. ”Vilket blir tecknet på att tiden har kommit då dessa ting ska gå i uppfyllelse?”
8 Han svarade: ”Se upp så att ingen lurar er! Många ska komma i mitt namn och säga: ’Det är jag’, och ’Tiden är nära.’ Men följ dem inte!
9 Och när ni får höra om krig och oroligheter, så grips inte av panik. Det måste ske först, men det betyder inte att slutet har kommit.”
10 Han fortsatte: ”Folk och länder ska resa sig mot varandra.
11 Det blir allvarliga jordbävningar, epidemier och hungersnöd på den ena platsen efter den andra. Fruktansvärda saker ska hända och stora tecken ska visa sig på himlen.
12 Men innan allt detta inträffar, ska man gripa er och förfölja er. Ni ska dras inför domstol i synagogorna och kastas i fängelse, och ni ska ställas inför kungar och makthavare för mitt namns skull.
13 Men detta ger er samtidigt tillfälle att vittna.
14 Bestäm därför i era hjärtan att inte i förväg planera några försvarstal,
15 för jag ska ge er ord och visdom som ingen av era motståndare kan stå emot eller motbevisa.
16 Ni ska bli förrådda till och med av föräldrar, syskon, släktingar och vänner, och några av er kommer att dödas.
17 Ni ska bli hatade av alla för mitt namns skull.
18 Men inte ett hårstrå på ert huvud ska gå förlorat.
19 Genom att hålla ut ska ni vinna ert liv.
20 Men den dag ni ser Jerusalem omringat av arméer, då vet ni att stadens undergång är nära.
21 Då måste de som är i Judeen fly upp i bergen. De som är i staden måste lämna den, och ingen som är ute på landet får gå in i staden.
22 Då har tiden kommit för straffet, och allt som står skrivet ska gå i uppfyllelse.
23 Ve dem som är gravida eller ammar när den tiden kommer! Det ska bli stor nöd i landet och vrede ska drabba folket.
24 Många ska brutalt dödas med svärd och föras bort som fångar till alla de andra folken. Jerusalem ska trampas av främmande folk, tills deras tider är fullbordade.
25 Sedan ska tecken visa sig i solen, månen och stjärnorna, och på jorden ska folken gripas av ångest och förvirring inför havets och vågornas dån.
26 Människor ska gå under av skräck inför det som ska drabba världen, för himlens krafter skakas.
27 Då ska man få se Människosonen komma på ett moln med makt och stor härlighet.
28 Men när ni ser allt detta hända, räta på er och fatta mod, för då är er befrielse nära.”
29 Sedan berättade Jesus en liknelse för dem: ”Lägg märke till fikonträdet, eller vilket annat träd som helst.
30 Då bladen börjar knoppas, vet ni att sommaren snart är här.
31 På samma sätt vet ni att Guds rike snart är här, när ni ser allt detta hända.
32 Sannerligen säger jag er: detta släkte ska inte gå under innan allt detta händer.
33 Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå.
34 Var på er vakt, så att era hjärtan inte förslöas av festande och supande, eller av vardagliga bekymmer. Annars överraskas ni av den dagen
35 som av en snara. Den ska komma över alla som bor på hela jorden.
36 Håll er ständigt vakna! Be att ni ska få kraft att fly undan det som väntar, så att ni kan stå inför Människosonen.”
37 På dagarna var Jesus i templet och undervisade, men varje kväll gick han ut till det berg som kallades Olivberget och övernattade där.
38 Folkmassorna samlades redan tidigt på morgonen för att höra honom i templet.