John 2
1 På tredje dagen hölls ett bröllop i Kana i Galileen, och Jesus mor var där.
2 Jesus och hans lärjungar var också inbjudna dit.
3 Vinet tog slut, och Jesus mor sa då till honom: ”De har inget vin.”
4 ”Lämna mig ifred, kvinna”, svarade han. ”Min stund har inte kommit än.”
5 Men hans mor sa till tjänarna: ”Gör precis som han säger.”
6 Där fanns sex stora stenkrukor för de judiska reningsceremonierna. Krukorna rymde omkring hundra liter var.
7 Jesus sa nu till dem: ”Fyll krukorna med vatten”, och när alla krukorna var helt fulla,
8 sa han: ”Ös upp och ge det till bröllopsvärden.” Och de gjorde så.
9 Värden smakade på vattnet, som nu hade förvandlats till vin. Men eftersom han inte visste varifrån det kom — bara tjänarna som hade öst upp vattnet kände till det — kallade han på brudgummen och sa:
10 ”Alla bjuder ju först på det utsökta vinet och på sämre vin när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det bästa till sist!”
11 Genom detta sitt första tecken i Kana i Galileen visade Jesus sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom.
12 Därefter gick Jesus ner till Kafarnaum tillsammans med sin mor, sina bröder och sina lärjungar, och de stannade där under några dagar.
13 När påskhögtiden närmade sig gick Jesus till Jerusalem.
14 I templet fann han dem som sålde oxar, får och duvor, och dem som satt och växlade pengar.
15 Jesus gjorde sig en piska av några repstumpar och drev ut allihop från tempelområdet tillsammans med fåren och oxarna. Han slog ut myntväxlarnas pengar och välte deras bord,
16 och till dem som sålde duvor sa han: ”Ta bort allt detta härifrån! Gör inte min Faders hus till en marknadsplats!”
17 Då kom hans lärjungar ihåg att det stod skrivet: ”Min iver för ditt tempel förtär mig.”
18 Men judarna sa till honom: ”Vad kan du visa oss för tecken, när du nu gör så här?”
19 Jesus svarade: ”Riv ner det här templet, så ska jag resa upp det igen på tre dagar.”
20 Judarna sa: ”Detta tempelbygge har pågått i fyrtiosex år, och du menar att du kan resa upp det på tre dagar!”
21 Men det tempel Jesus talade om var hans egen kropp.
22 När han sedan uppstod från de döda kom hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta, och de trodde på Skriften och på det ord Jesus själv hade talat.
23 Tack vare de tecken han gjorde i Jerusalem under påskhögtiden började många tro på hans namn.
24 Men Jesus litade inte på någon, för han kände alla.
25 Han behövde inte någons vittnesbörd om människan, för han visste vad som fanns i människan.