Job 39
1 Kan du jaga byte åt lejonhonan och stilla lejonungarnas hunger,
2 där de kryper ihop i sina hålor eller ligger och väntar bland snåren?
3 Vem är det som skaffar mat åt korpen, när dess ungar skriker till Gud och flaxar omkring hungriga?
4 Vet du när stengeten föder sina ungar, och vakar du över hindens kalvning?
5 Räknar du hur många månader de går havande, vet du tiden när de ska föda?
6 De böjer sig ner, föder sina ungar och blir av med sin plåga.
7 Deras ungar växer upp på de öppna fälten och blir starka. De ger sig iväg och kommer aldrig mer tillbaka.
8 Vem är det som släpper vildåsnan fri, vem knyter upp dess band?
9 Jag har gett den öknen som hem och saltslätterna att bo på.
10 Den ler åt stadens buller och slipper höra pådrivarens rop.
11 Bergskedjorna är dess betesmark. Där söker den efter allt som är grönt.
12 Skulle vildoxen vilja bli din tjänare? Skulle den stanna vid din krubba om natten?
13 Skulle du kunna hålla vildoxen framför plogen? Skulle den dra harven efter dig i dalarna?
14 Vågar du lita på den för dess enorma styrka, överlåta ditt tunga arbete åt den?
15 Kan du lita på att den för hem din skörd och samlar den på tröskplatsen?
16 Strutsen flaxar glatt med sina vingar, men dess fjädrar kan inte jämföras med hägerns.
17 Den lägger sina ägg på marken, låter dem värmas i sanden
18 och tänker inte på att någon kan trampa på dem och vilda djur kan krossa dem.
19 Den är hård mot sina ungar, precis som om de inte var dess egna och bryr sig inte om sin möda, som var förgäves,
20 för Gud har inte utrustat den med vishet eller gett den förstånd.
21 Men så snart den reser sig upp för att springa skrattar den både åt häst och ryttare.
22 Har du gett hästen dess styrka eller klätt dess nacke med den yviga manen?
23 Är det du som lärt den hoppa som gräshoppan och sprida skräck med sitt stolta frustande?
24 Den skrapar med hoven, gläds över sin styrka och rusar fram mot väpnade styrkor.
25 Den skrattar åt rädslan och fruktar inget, den ryggar inte tillbaka för svärdet.
26 Runt omkring den viner pilar och slår blixtrande spjut och lans.
27 Den skakar och är upphetsad, rusar över terrängen, in i striden när stridssignalen ljuder.
28 Vid hornstöten gnäggar den högt, vädrar strid redan på avstånd, kommandorop och stridslarm.
29 Är det tack vare din vishet som höken flyger högt där uppe och breder ut sina vingar mot söder?
30 Är det på din befallning som örnen flyger omkring och bygger sitt bo på hög höjd?
31 Där bor den på klippan och tillbringar sin natt, med klippbranten som sin fästning.
32 Därifrån spanar den in sitt byte och upptäcker det på långt håll.
33 Dess ungar frossar i blod, för där det slagna ligger, där finns örnen.
34 HERREN svarade Job:
35 ”Vill du tvista med den Väldige, visa honom till rätta? Nu får Guds anklagare svara honom!”
36 Då svarade Job HERREN:
37 Jag är ingenting, hur skulle jag kunna finna några svar? Jag sätter handen för munnen.
38 Jag har talat både en gång och två gånger, men inte kunnat svara. Nu säger jag inget mer.