Job 31
1 Jag slöt ett förbund med mina ögon att aldrig titta efter en flicka.
2 Vad finns det för lott att vänta från Gud i höjden, vilken del från den Väldige där ovan?
3 Katastrof väntar ju den onde, olycka den som gör orätt.
4 Ser han inte mina vägar? Räknar han inte varje steg jag tar?
5 Har jag vandrat i falskhet, skyndat fram på svekets väg?
6 Låt Gud väga mig på en korrekt våg så att han vet att jag är fläckfri.
7 Om mina steg har vikit av ifrån vägen, om det mina ögon sett har förlett mitt hjärta, eller om mina händer fläckats av någon synd,
8 låt då någon annan äta säden jag har sått, och låt allt jag planterat ryckas upp med rötterna.
9 Om jag har låtit mitt hjärta frestas av en annan mans hustru, eller om jag stått på lur vid min nästas dörr,
10 låt då min hustru få mala en annan mans korn, och låt andra ligga med henne.
11 Detta skulle ha varit en skamlig synd, ett brott som måste straffas.
12 Det vore en förtärande avgrundseld som skulle ha utplånat allt vad jag planterat.
13 Om jag hade kränkt min slavs eller slavinnas rätt när de varit i tvist med mig,
14 vad skulle jag då göra när Gud konfronterar mig? Vad skulle jag svara när han ställer mig till svars?
15 Har inte han som skapat mig också skapat dem? Är det inte en och densamme som format oss i modersskötet?
16 Har jag nekat de fattiga deras önskan eller gjort änkans ögon sorgsna?
17 Har jag ätit mitt bröd ensam och inte låtit en faderlös äta något av det?
18 Nej, ända från min ungdom har jag tagit hand om denne som en far och från min första stund varit änkans stöd.
19 Har jag sett någon frysa ihjäl utan kläder eller en fattig utan något att skyla sig med?
20 Nej, han välsignade mig i sitt hjärta för att han fick värma sig i ull från mina får.
21 Har jag lyft handen mot en faderlös när jag visste att jag hade inflytande i rätten?
22 Låt då min arm falla ner från min axel och brytas loss ur sitt fäste!
23 Då fruktar jag Guds bestraffning, och inför hans majestät kan jag inget göra.
24 Har jag satt mitt hopp till guldet eller sagt att det rena guldet är min trygghet?
25 Har jag glatt mig över min stora rikedom, över att jag förvärvat så mycket?
26 Har jag betraktat solen i dess glans, eller månen där den i sin prakt vandrar sin bana,
27 så att mitt hjärta i hemlighet har förförts till att skicka dem en hyllningskyss?
28 Också det hade varit en synd att dömas för. Då hade jag förnekat Gud i höjden.
29 Har jag glatt mig åt min fiendes olycka eller triumferat när något ont hänt honom?
30 Nej, jag har aldrig låtit min mun synda genom att förbanna hans liv.
31 Har inte mitt husfolk sagt: ”Vem har inte fått sin del av kött från honom?”
32 Ingen främling har behövt övernatta på gatan, mina dörrar har alltid stått öppna mot vägen.
33 Har jag som Adam försökt dölja min synd, gömma min skuld i mitt hjärta,
34 av fruktan för folkhopen och av rädsla för släktens förakt, så att jag höll tyst och inte vågade gå ut?
35 Ack, att det åtminstone fanns någon som ville lyssna på mig! Detta har jag undertecknat. Låt nu den Väldige svara mig! Låt min motpart skriva ner sin anklagelse!
36 Jag skulle bära den på mina axlar och sätta den som krona på mitt huvud.
37 Jag skulle kunna redogöra för honom för varje steg jag tagit och närma mig honom som en furste.
38 Har marken jag äger anklagat mig, eller dess fåror gråtit,
39 för att jag ätit dess frukt utan att betala, eller knäckt jordbrukarna?
40 Låt då törne växa upp i stället för vete och ogräs i stället för korn. Här slutar Jobs tal.