Job 19
1 Job svarade:
2 Hur länge tänker ni hålla på att plåga mig och bryta ner mig med alla era ord?
3 Tio gånger har ni nu skymfat mig, utan att skämmas kränkt mig.
4 Och om jag nu verkligen har felat, så är det väl min ensak.
5 Om ni vill framhålla er förträfflighet mot mig och använda min förnedring emot mig,
6 ska ni då veta att det är Gud som har gjort mig orätt, fångat mig i sitt nät.
7 Jag klagar över våldet mot mig men får inget svar. Jag ropar men får ingen rättvisa.
8 Han har spärrat vägen för mig så att jag inte kommer fram och lagt mina stigar i mörker.
9 Han har klätt av mig all min ära och tagit ifrån mig min krona.
10 Han bryter ner mig från alla sidor, så att jag går under. Han drar upp mitt hopp med rötterna som ett träd.
11 Hans vrede brinner mot mig. Han räknar mig som en fiende.
12 Hans trupper samlar sig till angrepp, de tågar fram mot mig, de slår läger kring mitt tält.
13 Han har gjort mina bröder till främlingar för mig, alla jag kände har vänt mig ryggen.
14 Mina släktingar har svikit mig. Mina vänner har övergett mig.
15 De som bor i mitt hus och mina slavar och slavinnor betraktar mig som en främling.
16 Jag ropar på min tjänare, men han kommer inte, inte ens om jag tigger och ber om det.
17 Min andedräkt är vidrig för min hustru, och mina bröder vägrar att kännas vid mig.
18 Till och med små barn föraktar mig. När jag träder fram, hånar de mig.
19 Mina närmaste vänner avskyr mig. De som jag älskade har vänt mig ryggen.
20 Mina ben sticker ut genom köttet, av mig finns inget annat kvar än tandköttet.
21 Visa nåd mot mig, mina vänner, visa nåd mot mig, för Guds hand har slagit mig.
22 Varför måste ni förfölja mig som Gud gör? Får ni aldrig nog av att slita sönder mig?
23 Om ändå mina ord hade skrivits ner, upptecknats i en bok,
24 graverats med järnstift och med bly i en klippa för evigt!
25 Men jag vet att min förlossare lever och att han till sist ska träda fram över jorden.
26 Jag vet också att även om mitt skinn förstörs, ska jag i min kropp få se Gud.
27 Jag ska se honom med mina egna ögon, inte som en främling. En förtärande längtan fyller mitt hjärta.
28 Ni säger: ”Hur ska vi förfölja honom, för roten till det onda finns ju hos honom?”
29 Frukta för svärdet, ni, för vrede är en synd som straffas med svärd. Ni ska veta att det finns en dom.